S:t Olofsskolan – Sida 12 – S:t Olofsskolan

Åttorna hade prao i mitten av april (medan niorna hade på senhösten). Många elever fick åter uppleva en mycket intressant vecka på sin arbetsplats och nedan finns några sådana veckor presenterade. Till saken hör också att åk 8 ungefär samtidigt hade inbjudna ett antal representanter för olika yrkesgrupper till något vi kallar för Levande yrkesbibliotek. Då har eleverna möjlighet att ställa olika frågor till våra gäster. Även detta evenemang uppskattas och refereras här.

Levande yrkesbibliotek

Tisdagen den 9 maj intervjuade vi några av de 11 “böckerna” på levande yrkesbiblioteket, en dag för åttorna då vi får besök av representanter för olika yrken. Luckan gav oss möjligheten att ha den här lite annorlunda lektionen. Vi träffade bland annat, bloggare, dansare, präst, ungdomsarbetare, lastbilschaufför, journalist och en polis.

Vi intervjuade till en början Mia Bäck, kyrkoherde vid Åbo svenska församling. Mia sade att hennes jobb är mycket mångsidigt. I huvudsak träffar hon många människor. Hon är också ”skribapräst”, vilket innebär att hon är med på skriftskolan och lägren. Hon tycker mest om då hon får träffa många trevliga människor och att få prata om sådant som är viktigt för livet. Tråkigast är då många tror så olika och då de sedan blir ledsna av andras tro.

Efter Mia intervjuade vi Johanna Rosenqvist. Hon är en uppsökande ungdomsarbetare, alltså hon jobbar med specialungdomsarbete. Hon hjälper ungdomar som är i åldern 15-29 år att hitta en studie- eller arbetsplats eller någon fritidssysselsättning de trivs med. Hon gör inte det vanliga ungdomsarbetarjobbet. Hon går alltså inte på en ungdomsgård för att umgås med de yngre, utan hon försöker få ungdomar själva att hitta lösningar till de problem de har. Det bästa med jobbet är att det är mångsidigt. Hon vet aldrig vem hon möter och med hurdana problem. Hon kan alltså aldrig vara 100% förberedd på vad som kommer att möta henne samma dag. Det sämsta är att se hur orättvist livet kan vara ibland. Då blir det tungt om man inser att man inte kan själv förbättra de här orättvisorna.

Till sist intervjuade vi Pia Heikkilä, en tidningsjournalist. Journalisten jobbar med att intervjua och leta reda på fakta till en artikel, den kan också jobba med att redigera ljudfiler och texter, skriva artiklar och vara på plats där det händer. Hon tycker att det är roligt och hon lär sig varje dag nya saker. Som journalist får man lov att veta om det mesta som händer i världen. Tråkigast är då man måste läsa långa texter eller översätta texter från andra språk. Hon har jobbat som tidningsjournalist i 20 år.

Vi intervjuade också några elever, Jeremi Siimes och Milo Kallio.

De tyckte att dagen var trevlig men att det skulle ha varit roligare med mera vardagliga yrken, dagen kunde ha varit längre för de skulle ha viljat diskutera med alla yrken. Det tyckte att lastbilschauffören och polisen var mest intressanta, för det är ganska vardagliga yrken och man vet ju aldrig vad som händer imorgon. Kanske kan du bli skjuten eller åka i diket med en last full av kemikalier, ingen vet.

I sin helhet var dagen lyckad och det kan gärna vara en tradition för åttorna att få detta besök. Vardagliga jobb är säkert bra för många av oss att få höra om. Men också sådana yrken man kanske aldrig hört talas om tidigare kan vara intressanta. Stort tack till arrangörerna och de i arbetslivet som kunde slå sig loss.

Alexander Salminen och Kasper Byskata 8D

Suomalainen kirjakauppa – mångsidigt arbete

Under vecka femton var jag på PRAO i Suomalainen Kirjakauppa i Mylly. De första dagarna kändes underliga. Uppgifterna jag utförde var fysiskt tyngre än i skolan, men psykiskt lättare. Mina uppgifter var mera ensidiga men om man arbetar där kan arbetet innehålla försäljning, kundservice, pappersarbete osv. Jag fick lyfta mycket lådor, sätta pris på böcker och andra prylar, omorganisera böcker och mycket andra små uppgifter. Min favorit var att sätta pris på varorna.

Verktyget som jag använde för att sätta pris på varorna.

Största delen av tiden arbetade jag och de två andra PRAO-eleverna i lagret, vilket var tämligen litet. Eftersom vi var så många på prao där, fanns det inte lika mycket att göra som vanligt. Personalen består av lite under 10 människor.

Eftersom lagret är så litet måste de ha varorna organiserade på hyllorna.

Dagen började varje dag kl. 10 och slutade kl. 16. Man fick ha en 30 minuters lunchpaus och en 10-20 minuters kaffepaus då det fanns tid.

Sista dagen intervjuade jag Tiina Takkinen, vår närmaste handledare. Hon har jobbat på Suomalainen sedan 2005, alltså i 12 år.

Hon hade egentligen inte siktat in sig på bokbranschen, utan hade utbildat sig till merkonom och därifrån fick hon idén att jobba i en bokaffär. Nu är hon affärsansvarig/förman. Hennes ansvar är att se till att affären är enligt kedjekoncepten.

Den svåraste situationen för henne är då en kund antar att hon vet precis vad hen talar om i samband med kundservicen. I veckan arbetar hon ca 37,5 timmar alltså ungefär 8 timmar i dagen. Det finns både bra och dåliga sidor i att de är belägna i ett av Finlands största köpcentrum. Osäker på vad hon skulle svara kom hon fram till att det sämsta och bästa i läget är att det kommer mycket kunder, ofta för mycket kunder på en gång. Om man arbetade där skulle man behöva gå på en ytterligare skolning speciellt för kedjans anställda. Många arbetsresor blir det dock inte, bara möten och eventuella skolningar.

Veckan kändes lång och fastän jag var glad att den var över kändes det sorgligt att avsluta praoveckan. Detta är definitivt inte mitt drömyrke, men jag skulle gärna kunna arbeta i den branschen. Jag har en väldigt stor respekt mot alla som jobbar där för att de klarar av att arbeta så mångsidigt.

Anna Sandelin 8A

Arbete i en hektisk bransch

Jag hade en hektisk arbetsvecka i Turun Ammatti-instituutti / Åbo Yrkesinstitut. På denna vecka fick jag bekanta mig med servering och jobba med olika servitörgrupper. Arbetsuppgifterna var mångsidiga och jag fick jobba bland annat med servering, dukning och att betjäna betalande kunder.

En elev kokar soppa som skall serveras som förrätt till lunchen.

Jag tyckte att det var spännande och intressant att bekanta sig med arbetslivet, förväntningarna var att veckan kommer vara tung och krävande. Målen för mig var att göra allting så bra jag kan och inte ge upp. Av praktiken väntade jag mig att lära nya saker. Arbetsmiljön var trevlig men nog lite hektisk. Man tog emot mig med varma armar. För varje arbete jag gjorde berättade man noggrant hur det skall utföras. Hjälp fick jag genast om det behövdes. Personalen var intresserad av mitt personliga liv och hur jag mår! Alla var trevliga och eleverna som jag jobbade med var hjälpsamma.

Jag valde min prao för att få mångsidig insikt i arbetslivet och hur det är att betjäna betalande kunder, jag är också perfektionist och tycker om att pyssla allt möjligt med händerna. Jag vek bl.a. servetter, dukade bord, fyllde hjälpbord med glas och bestick, putsade bestick, serverade, jobbade vid kassan och betjänade betalande kunder som jag nämnde redan tidigare.

Den varma och trevliga salen där man åt lunch.

Mina arbetsdagar var från klockan 7 eller 8 till 13.30 eller 14. Jag hade några pauser på 15 minuter då jag drack oftast kaffe eller te, plus “matrasten” som var 20 till 30 minuter lång. Annars var jag upptagen med arbetsuppgifterna hela dagen.

På praktiken utvecklade jag mina serveringskunskaper och hur man samarbetar med andra personer. Jag tycker själv att jag uppfyllde mina mål som jag hade lagt för mig själv. Kommentarerna som jag fick av personalen och eleverna var också bara positiva och jag är nöjd med mig själv och hur jag lyckades med allting!

Prao-veckan var givande och lärande på alla möjliga sätt. Jag trivdes på min arbetsplats och att få jobba med så trevliga människor var fantastiskt!

Min arbetsgivare under denna underbara vecka var Daniel Lemberg. Han arbetar från klockan 7 till 15 om han har morgontur och från klockan 14 till 22 eller 15 till 23 om Daniel har kvällstur. Någon dag kan också vara från klockan 8 till 23.

Att vara en utbildad restaurangkock ställer massor med krav. Man måste tåla stress, värme och press. Allt arbete man utför behöver noggrannhet och tålamod. Det är bra att också vara social.

” Arbetsmiljön är hektisk och situationerna varierar hela tiden och alla dagar är olika” säger Daniel.

”I arbetet skall man vara social och komma överens med alla. Att ta hänsyn till olika människor och vara beredd är också viktiga saker att komma ihåg. Man borde också tycka om kundservice för att allting skall fungera och gå ihop”, tillägger han.

”När man arbetar som en utbildad restaurang kock är arbetet både fysiskt och psykiskt. Arbetet gör fysiskt illa när man måste lyfta väldigt tunga lådor och metallkärl, t.ex. då man tar emot råvaror och flyttar på varma kärl. Psykiskt kämpar man mot tiden hela tiden, allt skall man hinna få färdigt i tid och om allting är färdigt ska man kunna servera maten i rätt ordning, temperatur och kolla att portionen är estetisk.”

Daniel är utbildad först till restaurangkock, sedan till köksmästare, Hotell-restaurang storhushålls förman, restonom och lektor i matproduktion. Jag frågade av Daniel hurdan framtiden inom branschen kommer att vara och han svarade :

“Allt är fast i en själv och hur man utvecklar sig själv. Det finns många olika möjligheter att gå vidare inom branschen till exempel inom butik, bageri, snabbmat och hälsokost.”

Daniel valde detta yrke för att han tycker om utmaningar och han kan vara kreativ. Det är ett internationellt yrke så att man kan jobba i olika länder.

Thela Lemberg 8a

Traumaortopedi på ÅUCS – livslånga studier

Jag hade möjlighet att under påskveckan bekanta mig med traumaortopedisk verksamhet på ÅUCS. Verksamheten leds av överläkaren Kari Isotalo som vänligt tog mig emot som en PRAO student.

Kari berättade att efter studentexamen sökte han till medicinska fakulteten. Fem år långa studier ledde till medicine licentiat examen. Sedan kallade värnplikten. Under den tiden blev han intresserad av stridspilotsyrket men han var för lång till sådant arbete. Efter militären sökte han sig till ÅUCS för att bli traumaortoped. Kari har nu arbetat ca 15 år som traumatolog. Arbetet är krävande och ibland stressande.

Arbetsdagen räknas inte alltid i timmar då patienten skall opereras färdig. En gång i månaden har han weekend jour, dvs. han måste vara vid behov på arbetsplatsen från fredag kväll till måndag morgon. Patienernas skador består ofta av benfrakturer och svåra infektioner. Då patienten drabbats av s.k. multitrauma (flere svåra skador på en gång) måste traumatologen be hjälp av andra kirurger t.ex. magkirurg, neurokirurg och plastikkirurg. Efter operationerna sköts dessa patienter på intensivvårdsavdelningen (IVA). I Åbo opereras flere hundra åldringar med lårbensbrott. Dessa implanteras med höftproteser och benmärgsspikar. Kari tycker att det svåraste i en traumatologs arbete är att kunna välja dom rätta patienterna för operativ behandling. Att operera är lätt men att låta bli är svårt. Ryggradsskador tycker Kari om att behandla ty dom är krävande och förutsätter teknisk färdighet. Med hjälp av modern radiologisk avbildningsteknik kan man illustrera 3D modeller av frakturer. Kari tycker att det underlättar honom att planera operationstekniken på förhand. Jag frågade Kari vad han tycker när hans patient dör. Han svarade att dödsfall händer. Huvudsaken är dock att läkaren har försökt sitt bästa för att rädda patientens liv. Jag frågade också Kari hur den nya social och hälsovårdsreformen ändrar hans arbete. Han hade inte exakt svar men han ställer sig optimistiskt till reformen. Till ungdomar som planerar läkaryrke ger Kari rådet att bereda sig på livslånga studier och ansvarsfyllt arbete.

Alexander Gullichsen

Trevligt med arbetskläder

Under PRAO veckan arbetade jag på hushållsavdelningen i K-Citymarket Länsikeskus i Åbo. Mitt jobb var för det mesta att ställa produkter på hyllor. Jag kom till jobbet klockan åtta på morgonen med min mamma och slutade klockan två på eftermiddagen.

På den första dagen fick jag först arbetskläder, en namnbricka, en mattkniv och en nyckel från avdelningsföreståndaren Miia Laitinen. Sedan gick jag med en av försäljarna som jobbar där för att de skulle visa mig vad jag skulle göra och hur jag skulle arbeta. Han berättade för mig t.ex. att även om produkten ser likadan ut måste man kontrollera att koden på produkterna är lika. Jag ställde fram allt från kattsand till blöjor med mera.

På början av andra dagen visade Miia mig till Jani som jag skulle jobba med de tre följande dagarna. Vi tömde tillsammans cirka tre varuvagnar (trolleys) med produkter.

Efter detta blev det mycket med kartong skräp och plast kvar efter förpackningarna. Dessa förde vi till lastkajen som finns bakom lagret där det finns många behållare för t.ex. plast, kartong, bioavfall och brännbart avfall. Av dessa återvinns t.ex. plasten och kartongen. Av det återvunna plasten tillverkas t.ex. plastpåsar för inköp. Resten av dagarna pågick ungefär på samma sätt.

På den fjärde och sista dagen av min PRAO period utförde jag en intervju med Jani som har arbetat på K-Citymarket i över 16 år:

Han berättade att han började arbeta på K-Citymarket Länsikeskus med att samla kundvagnar och föra vagnarna på rätt plats. Efter det arbetade han som kassör. Han arbetar nuförtiden som försäljare och ansvarar för trädgårds-, inrednings-, servett- och ljusavdelningen. Dagen börjar med att sätta varorna på plats och att han också gör prislappar. På eftermiddagen städar och ordnar han produkterna. Han är också utbildad till merkonom, arbetshandledare och är snart utbildad till förman.

Han trivs på jobbet för att arbetsuppgifterna varierar så mycket att man aldrig vet vad som kommer att hända under dagen.

Jag trivdes på jobbet eftersom det var mycket självständigt. Jag tyckte också att det var krävande och det började lätt värka i t.ex. ryggen om man inte arbetade på rätt sätt. Personalen på K-Citymarket Länsikeskus var trevlig och hjälpte mig om jag behövde hjälp.

Linus Wahlbeck

Lärare vill jag ändå inte bli!

Under min praovecka följde jag med min mammas arbete som klasslärare. Hon jobbar i Luostarivuori skola, Martins enhet som språkbadslärare i årskurs 3. Hennes arbetsdagar är ganska korta, hon håller 4-7 lektioner per dag. Min mamma är utbildad klasslärare och ämneslärare i engelska och svenska.

Dagarna är mycket varierande och arbetet är självständigt, man får bestämma själv ganska mycket hur man bygger upp lektionerna.

Hon tycker att det är positivt och roligt att jobba med elever från olika årskurser och i hennes skola har hon möjlighet att påverka vilka ämnen hon undervisar och hur läsordningen uppbyggs. Negativa saker med arbetet är t.ex. att hon tycker att pappersarbete och olika möten tar för mycket tid av undervisningen. Det är också svårt att få tillräckligt mycket hjälp åt elever som har olika sorts problem t.ex. det finns inte tillräckligt med stödtimmar. Dessutom är det långa köer till skolpsykologen, skolkuratorn och andra liknande instanser.

Utbildningen är lång och mångsidig men eftersom hon har gjort hennes studier för ungefär 20 år sedan har behoven ändrats. Till exempel idag behöver man mycket kunskap inom datateknik och då behandlade man inte ämnet så mycket. Nu måste man själv vara aktiv och delta i olika datakurser.

Arbetet är inte så fysiskt men psykiskt kan det vara tungt. Arbetsresan är kort och snabb, det tar ungefär 15 minuter med bilen. Lönen är inte bra om man tänker på att lärarna har lång akademisk utbildning bakom sig men sen å andra sidan är lönen ganska bra för en klasslärare som har korta dagar och långa lov.

Extra frågor: Har någon rymt från skolan? Ja, en elev rymde förra hösten för den här eleven ville inte gå till religionstimmen.

Är skolmaten god? Tyvärr måste jag konstatera att maten inte är så värst god i vår skola, den är oftast smaklös. I vår andra enhet (Luostarivuori) har vi jättegod mat.

Jag tycker att arbetet var intressant men jag skulle inte själv kunna tänka mig att vara en lärare. Jag hade en trevlig vecka i skolan, men det var tråkigt att de hade en temavecka, så jag fick inte vara med på så många vanliga lektioner. På tisdagen var jag med klassen till mässcentret på en språkkarneval. Där var alla Åbos språkbadsklasser och språkklasser, sammanlagt 1200 elever från klasserna 1-9. Vi deltog i olika aktiviteter på engelska, svenska, tyska, ryska, franska och spanska.

Dagen slutade med att Felix Zenger lärde oss att beatboxa och sen höll han en konsert. Det tycker jag att var roligt.

Alexander Salminen 8d

Restaurangbranschen – hårt arbete och rätt så låg lön

Under min praosession jobbade jag vid “Happy Friends, bistro and catering”, restaurangen. Det var en fin arbetsupplevelse och jag njöt av att få hjälpa till med kundservicen och matlagningen. Min vägledare heter Suvi Touru och jag bestämde mig för att intervjua henne. Hon vägledde mig på finska, så detta blev även ett översättningsarbete.

Jag inledde diskussionen med namn- och yrkesfrågan. Suvi jobbar som företagare vid restaurangen och har nu jobbat närmare två år i Happy Friends. Hennes dagar är inte tidsmässigt punktliga.Det betyder att hon jobbar dagar på tolv timmar, medan hennes anställda följer arbetstidslagen på åtta timmar.

Trots att Suvi jobbar långa dagar, gillar hon ändå det hon gör och den övriga personalen har hon bra relationer med, och vi pratar om två fulltidsarbetare. Det är också en sak jag under min PRAO-session kom underfund med. Det är viktigt att behålla den positiva inställningen även om dagen inte gått som man planerat. Hon vill ännu tillägga att personalen i Happy Friends är mera som en familj för henne. De har inte de vanliga chef- och arbetarrelationerna, utan man kan prata med varandra under goda och mindre goda dagar, berättar Suvi.

Alla som jobbar vid Happy Friends just nu

Som anställd i restaurangen, måste man ha hygienpass och även serveringspass för alkoholdryck, som säljs vid sidan av måltiden.

Suvis arbetsresa med bil tar 20 minuter då hon bor i Vanda och åker till Drumsö där restaurangen ligger. Hon berättar att hon gärna skulle använda kollektivtrafiken som sitt färdmedel, men för en företagare är en timmes arbetsresa helt för lång.

Det är ännu oklart om den kommande Västmetron kommer att orsaka att kunderna minskar i restaurangen, p g a att största delen av busstrafiken kommer att sättas ner vid området där Happy Friends ligger, och då måste kunderna som kommer från Helsingfors centrum till Drumsö metrostation ännu gå en sträcka på några kilometer för att nå restaurangen. Touru tar dock ingen större stress av saken, och hoppas att problemet kanske löses med tiden.

Jag avslutar med lönefrågan och framtidsfrågan. Som en företagare kan lönen variera mycket, men hon tycker nog att den ändå är hyfsat bra. Som framtidsplaner har hon tillsammans med den andra ägaren och kocken Henry funderat på att expandera kedjan så att de någon dag kunde ha Happy Friends-kedjan omkring i Finland, och varför inte utspridd i hela världen också.

Praoveckan var trevlig och rolig. Jag fick tillreda mat med kocken, servera mat till borden, diska och städa. Mina dagar var 6 timmar långa, kl. 9-15. Under min arbetstid satte jag mig ner endast då jag åt, alltså mitt i dagen. Det är alltså ett arbete där man måste stå mycket. Efter första dagen hade jag ryggvärk, men redan nästa dag började min rygg vänja sig till ståendet. Då dagen avrundades, fick jag städa golvet och borden.

De bjöd på gratis mat och det var det bästa jag ätit på länge. Jag fick fritera mina pommes frites och tillreda min egna hamburgare och det blev rätt så gott.

Alla som arbetar där behandlade mig bra och tyckte att jag jobbat bra.

Jag hade gott samvete då min praovecka tog slut. Tack Happy Friends!

Att jobba i en restaurang skulle kunna funka som mitt sommarjobb, eftersom jag gillar kundservice. Tror dock inte att restaurangbranschen blir min karriär, eftersom det är ganska lågavlönat och det är mycket hårt arbete.

Victor Ånäs 8a

Åbo tingsrätt – en trevlig arbetsmiljö!

Min PRAO-plats var Åbo tingsrätt där min mamma jobbar. Under veckans lopp fick jag pröva mig fram i arbetslivet och se olika uppgifter som utförs på arbetsplatsen.

Första dagen började jag med att följa med en installation av programmet VIA Kramer som visar en bild från powerpointen på väggen. Dagen fortsatte med lunch och därefter for jag med vaktmästaren på den inre postrundan.

Följande morgon började dagen med en civil rättegång mellan två företag som blev ytterst kort p.g.a. andra partens frånvaro. Jag tillbringade följande timme i kundservicen där jag följde med. Lunchen åt jag senare och dagen blev kort på grund av hobbyn efteråt.

Dag tre inleddes med kriminalrättegångar som började klockan 9.00 och slutade ca 15. Lunchen blev kort och sista rättegången blev aningen utdragen p.g.a. en av respondenterna som beviljade samhällstjänst.

Sista dagen jobbade jag hela dagen i arkivet och kopierade djurskydds- domar och skannade gamla domar från 1960 – talet. Det positiva med att jobba i arkivet var kaffepauserna då man drack te eller kaffe och pratade om olika saker.

Min handledare berättade om sin arbetsplats för mig och poängterade den trevliga arbetsmiljön och fria tiderna, men också svåra kunder som hon ibland har att göra med. Bra tålamod och förmåga att stå emot påfrestningar är något som man måste ha som domare när man har att göra med besvärliga kunder samt deadlines. De vanliga arbetstiderna är mellan kl. 8 och 16.15 och rättegångarna börjar mellan kl. 9 och 10.

Andra trevliga saker med jobbet är att det aldrig är arbetsresor förutom kurser i Helsingfors. Arbetsvägen är passligt lång ca 2 km och är idealisk för att gå eller cykla om vädret tillåter. Arbetsomgivningen är modern och behaglig. Arbetsandan är bra och framtiden ser ljus ut på grund av den ständiga kriminaliteten och intresset för juridik.

Kasper Avola 8a

Författare: S:t Olofsskolan

Skolan uppmärksammar svenska veckan v. 45

Höstlov 19.10-20.10

Kurjenrahkadagen

Hela skolan rörde på sig!

Föräldramöten

VÄLKOMNA!

Välkomna till ett nytt läsår!

Sommarlov 5.6-14.8!

Sommarlov 5.6-14.8.

Sportdag i sämre väder lyckas också!

Praon ger mycket – även på åttan!