Skolans läsprojekt synliggörs på stadsbiblioteket

I mars 2019 hade vi i högstadiet ett läsprojekt, då hela skolan, både elever och lärare, läste samtidigt. Med läsprojektet ville vi förstärka och utveckla elevernas läskunnighet samt ge ett lyft för läslusten. Utställningen på Vaski (Åbo stadsbibliotek, Slottsgatan 2) är ett resultat av läsprojektet. Utställningen är planerad och genomförd av klass 8A vid S:t Olofsskolan och finns att beskåda 16.4-30.4.  Åk gärna och titta på utställningen!

CB 8A

Sagostund på eftis

Vi hade i 9e ett valbart slutprojekt i modersmål. En stor del av flickorna bestämde sig för att skriva och illustrera en barnbok. En del av oss tyckte det var roligare att illustrera, medan andra njöt av att få skriva. Snart skulle böckerna också ”provläsas” på Sirkkala skolas eftis inför en publik bestående av yngre barn.

De egenhändigt skrivna sagorna

I eftis delade vi oss i två grupper och tog sedan hand om ungefär lika stora grupper. Barnen lyssnade lugnt och koncentrerat hela den stunden vi läste för dem! De verkade intresserade och tycktes förstå innehållet bra. Men säkert var de lika intresserade av att få besök av äldre elever.

Sagostund
Sagostund

Böckernas innehåll väckte frågor och tankar hos barnen, så det var bäst att kunna förklara varför det gick som det gick i sagan. Många av våra sagor avslutades med en sensmoral, som liksom sammanfattade vad berättelsen lärde ut. T.ex. sade en saga att man inte får lämna någon utanför, en annan att man inte får snatta för det är alltid fel. I någon saga lärde vi ut att aldrig skylla på andra, utan att man själv ska ta ansvaret för det man gör och följderna likaså. Barnen höll med om att moralen var viktig.

Efter läsandet ställde vi några frågor till barnen. De berättade att de läser fantasyböcker, hästböcker samt serietidningar. De sade också att de läser mycket självständigt men föräldrarna brukar också läsa för dem på kvällarna. Vi betonade för dem hur viktigt det är att bli en bra läsare.

Efter lässtunden umgicks vi med barnen en stund. De fick ännu fritt bläddra igenom våra böcker. Barnen var lite kritiska gällande våra illustrationer men texterna hade de inga mera kommentarer till. De ville också få veta vad vi läser och allmänt hur det är i högstadiet. Vi avslutade med att ta lite bilder och så var det dags att gå mot skolan igen. Barnen var söta, pratsamma och väldigt bussiga. Det var en trevlig upplevelse på alla sätt.

Bettina Fellman, Fannie Hietanen, Katarina Laaksonen, Kaisa Leveelahti, Madeleine Nordqvist, Ellen Nurmi och Olivia Peippo i 9e (alla sagoboksförfattare)

Ny pingismästare i Sossen!

Pingismästaren för 2019 heter Niilo Törn.

18 elever hade i februari anmält sig för turneringen. Det innebar en indelning i två grundserier och så skulle de tre bästa i vardera avancera till en finalturnering, alla mot alla. Osportsligt nog, lämnade 3-4 elever ospelat! Men de som spelade visade prov på riktigt hyfsad pingis och flera av skolans tennisspelare blev snabbt virtuoser också med liten racket i handen!

Slagen i pingis är många och olika
De sex finalisterna, fyra från åk 8 och två från åk 7

Finalen spelades mellan Niilo och Axel V, båda i 8d (och båda tennisspelare). Niilo vann tresetaren som tidvis bjöd på bra bollrally. Trea kom Jonathan i åk 7, en som säkert har planer på mästerskapet redan nästa år. Nu bjöd han stundvis på överrumplande bollar, både med back- och forehand.

Tre på prispallen: Jonathan, Niilo, Axel V.

Prisutdelning sker i samband med att andra priser utdelas någon gång i maj.

KeN

Mark Levengood hade mycket att säga

Mark Levengood besökte Åbo och stadsteatern för en dryg vecka sedan, där han höll ett föredrag för alla elever i S:t Olofsskolan samt Katedralskolan. I hans presentation framgick det att han har rötter i Åbo, eftersom hans morfar gick i Katedralskolan. Affärskvinnan Aline Grönberg som var gammelmormor startade med en lumpbutik som växte till Åbo Vadd i början av 1900-talet!  

Mark på teaterscenen inför storpubliken

Mark kom med många smått humoristiska inlägg. Han startade med att berätta om sin uppväxt. Hans äldre bror föddes i ett kloster omringad av nunnor, medan han själv föddes i ett basläger i North Carolina, USA, omringad av män, och han skämtade redan här om att detta väl var orsaken till hans homosexualitet. I skolan var han en ganska bra elev, som redan då var social. Men skolan var enligt honom fokuserad på allt sådant som han var dålig på. Han blev ibland t o m betygsatt med vitsord under 4!! I gymnasiet blev han utkastad då rektorn inte tyckte att skolan och arbete på TV passade ihop.“I skolan förväntade man sig de rätta svaren, inte att eleven skulle tänka själv” och Mark tillägger att han ”hoppas läraren idag ser allas begåvning”.

Mark gick i flera sammanhang in på sin sexualitet. T.ex. berättade han om hur svårt det var att komma ut på 80-talet och hur hans styvfar inte pratade med honom efter det i 10 år. Han betonade starkt att han aldrig skämdes över att vara homosexuell, utan tyckte att det var ”en ganska så cool liten hemlighet som gjorde honom annorlunda”. I det första pride-tåget lär de har varit 12 personer, som ropade efter frihet. Han flyttade dock till Sverige på 80-talet, eftersom klimatet för homosexuella var bättre där.

”Sverige är ett väldigt vänligt land att bo i. Där är man världsmästare i social kunskap tack vare monarkin.”

Avslappnad intervju backstage

Mark underströk hur viktigt det är att studera eller jobba utomlands någon gång under livet. Likaså att ha en kulturell, trygg tillhörighet. En bra finlandssvensk uppväxt har flera fördelar. Han arbetade själv inom sjukvården ända till han började fokusera på TV i början av 90-talet. Och så utvecklades det till vad det är idag. Efter Marks allmänna presentation fick vi ännu tillfället att intervjua honom backstage på teatern. Nedan har vi valt ut en del av vår diskussion.

  1. Vad har varit det favorit projekt du fått göra hittills i din karriär?

Då Kronprinsessan Victoria förlovade sig med Prins Daniel, sade jag till mig själv att om de frågar mig om jag vill leda Kronprinsessans bröllop på tv:n, så då lovar jag att aldrig mera bli avundsjuk på någon. Och så fick jag frågan!  I Finland är det kanske lite svårt att förstå, men i Sverige så var den grejen när hon gifte sig ett av de ögonblicken då hela nationen samlades. Ja, det har nog varit min karriärs allra viktigaste evenemang.

 

  1. Börjar situationen för minoriteter stramas åt igen, då klimatet i världen också annars verkar att ha hårdnat? Hur är det t.ex. för de homosexuella?

Jag tror inte att villkoren inom en snar framtid kommer att förändras för vår del till det sämre. Genom att vi har en bra skolgång kommer vi att vara vaccinerade mot den värsta sortens populism men det vet jag också som Unicef ambassadör att det är i de länderna, där man har riktigt dålig skola som populismen kan härja mest.  

Också Kenneth fick sig ett foto med Mark

  1. Hur reagerar du då på nynazismens framfart i Sverige och tycker du att det fortfarande är ett säkert land?

Sverige är ett jättesäkert land. Jag är väldigt glad att mina barn får växa upp i ett så tryggt land. Såklart oroar nynazismens framfart, och jag har genom misshandel också fått känna på det väldigt fysiskt. I Finland har vi sannfinländarna som precis är samma andas barn. Men då måste vi komma ihåg att över 80 % ändå står emot det, så jag är inte långsiktigt rädd.

 

  1. Du håller på med media och tv-industri. Får du ta emot mycket hat p.g.a. din sexualitet?

Genom åren har jag fått fruktansvärt mycket, men det är lite sådär att folk försöker komma åt en när man är på väg upp men när man väl är etablerad så ger de sig faktiskt. Jag blev en gång ganska grovt misshandlad och de skyldiga dömdes sedan också för mordförsök. Vi beslöt dock att inte bli rädda av mordhot, eftersom det var det de ville få ur oss. Så gjorde vi ända till våra barn föddes. Därefter började vi anmäla hot eftersom vi inte ville utsätta barnen för sådant. Här måste jag tillägga att vi också får otroligt mycket positiv feedback.  

 

  1. Vad tror du att det kan bero på att vi uppfattas som världens lyckligaste land?

Jag pratade med en 102 årig gubbe i bastun och han trodde att orsaken ligger i både tradition och förnyelse: I Finland föds vi in i en ganska stark tradition, dvs. vi vet vilka vi är och det i kombination med att landet på sistone har öppnat upp sig mot omvärlden och börjat ta in andra kulturer och seder kan göra att vi är lyckligast.

 

  1.  Blir du störd på att ofta då du blir intervjuad berör frågorna din sexualitet och inte dina olika projekt?

Nej, jag blir inte störd av det. Jag tror långsiktigt inte att någonting jag gjort arbetsmässigt kommer att lämna så mycket spår, men det som jag kommer vara stolt över är att jag har fått vara med om den här stora rörelsen för HBTQ och också t.ex. Aids-kampen. Så jag brukar tänka att det är bra att dom frågar. Framför allt vill jag att yngre homosexuella vet att jag finns här, ja bara som en liten påminnelse att man kan vara homosexuell och ha ett riktigt bra liv.

Intervjuarna och Mark

Det fanns så många frågor till vi berörde med Mark Levengood. Vi blev så positivt överraskade över hur lätt det genast kändes, nervositeten försvann då vi började prata med honom, och det måste ha berott på hur han tog emot oss.

                                               Kaisa Leveelahti och Katarina Laaksonen 9e

7:or träffade Mariella Linden på Bokens hus

På måndagen den 21 januari fick vi i 7a besöka Bokens hus och prata med författaren Mariella Linden. Vi fick veta mycket intressant om hennes barndom och hennes författarliv. Mariella är en 68 år gammal författare från Pargas, men hon bor nu i Åbo. Hon har också hunnit bo på andra ställen som i Helsingfors, England och Sverige.

Fritt fram för frågor på Bokens hus

Folkskolan gick hon i Pargas i en mindre skola och hon berättar att skoldagarna var ungefär lika långa då som nu. Den första tiden bjöds det inte på skolmat, utan man hade med sig det som man åt. Det var tyvärr inte varmmat det!

Mariella har alltid tyckt om att skriva men började på allvar först när hon var långt över 30. Hon har inte alltid velat vara en författare, utan som barn drömde hon också om att bli arkeolog och filmare. Mariella har alltid bilder i sina böcker och berättar att hon satsar lika mycket på bilderna som på texten. Hon illustrerar inte böckerna med skisser eller så, utan för det mesta har hon fotografier som hon tagit själv. Hon skriver mest böcker med tankar och funderingar om hur man lever, ibland ganska vitsiga böcker, menar hon. Det kan vara svårt med idéer till böcker och det kan därför ta upp till 3 år att skriva en bok. När hon var ung skrev hon bäst på natten, för att då var hon piggast men numera varierar det jättemycket. Hon gillar att skriva i sängen, men kan förstås skriva på andra ställen ibland.

 

Mariella berättar ivrigt

Hennes senaste bok handlar om Åbo och heter Åpromenader. Det är en essäsamling, dvs. en samling kortare berättelser. Den kom till så att hon hade gått vid Aura å och tagit bilder samtidigt som hon hade tänkt på texter hon skulle skriva. Just nu tycker hon att det är hennes favoritbok. Hon berättade till sist att hon aldrig planerar på att sluta skriva, utan att hon hoppas att hon skriver många böcker ännu. Det är närmast historieböcker och faktaböcker som hon själv läser. Hon läser jättemånga böcker samtidigt och gillar att gå till biblioteket.

Vi tyckte själv att det var väldigt intressant att lyssna på Mariella och hoppas på att få höra om nya böcker snart.

Tilda, Anette och Fia i 7a

Foto: KeN

S:t Olofsskolan ordnade öppet hus 19.1

Öppet hus i S:t Olofsskolan – välkomna!

Lördagen den 19 januari, öppnade S:t Olofsskolan sina dörrar för föräldrarna och andra bekanta.  Öppet hus, som man arrangerar vartannat år, är en möjlighet för den intresserade att få se hur det är och går till i vår skola.

Dagen började med att rektorn, Christer Karlsson, hälsade besökarna välkomna i gympasalen mitt bland olika redskap, som snart skulle användas av grupperna i gymnastik. Under dagen fick föräldrarna nämligen följa med lektionerna och i vissa fall också delta.

Det blev genast action i gympasalen efter att rektorn hälsat välkommen.

Årskurs 8 ordnade med två caféer, både på övre och nedre våningen. Då föräldrarna och eleverna hade tid, fick de köpa pajer och sötsaker där till stöd för klasskassan. Naturligtvis serverades det kaffe och saft också.

Caféerna i båda våningarna drog bra med kunder.

 

Nu ska vi se vad alla parter tyckte:

William Malkamäki

William Malkamäki  är sjundeklassist i skolan. Han tycker det är roligt att få se klasskompisarnas föräldrar och t.o.m. baka med dem. Han skulle nog ändå hellre göra något annat på veckoslutet än komma till skolan.

 

 

“Jag tycker det är jättetrevligt att träffa föräldrar, många av dem är redan gamla elever”, säger religionsläraren Raimo Mattson.

Också de intervjuade föräldrarna verkade trivas:

“Jag tycker att det är jättelyckat att man får komma och bekanta sig med skolan, lektionerna och lärarna”, berättar Sabina Molari, som själv är lärare i Kimito. Hon tycker att lärmetoderna har ändrats mycket sedan hon var ung.

I Hussasalen ville föräldrarna göra minst lika mycket som eleverna. Att få tillreda pastejer tycktes vara speciellt lockande. Hoppas man därhemma trivs lika bra tillsammans i köket!

Hussa (våning 2) med Anne (längst fram). Alla generationer trivs i köket!
Föräldrar och elever i hussaköket på våning 3.

Petter Rönnlöf tycker att skolan har blivit “friare” och att eleverna har mera eget ansvar idag. ”Dessutom har inlärningsmetoderna digitaliserats”, säger han och är nöjd med förändringarna.

Niilo intervjuar Petter Rönnlöf, som tycker skolan blivit mycket friare.

“Ni gör säkert mycket mera grupparbeten och självständigt arbete”, menar Pia Nelimarkka, som själv en gång varit elev i Sossen. Hon och Sari Enroth  gillar att se konditionscyklarna och pingisborden i korridoren.  ”De är en bra rastverksamhet”, menar de. “Kanske lite liten och tom skolgård för en så här stor skola”, tycker både Pia och Sari och egentligen alla andra intervjuade också.

Sari Enroth (till vänster) och Pia Nelimarkka trivdes konstaterar intervjuarna Ella och Therese.

En del föräldrar tycker att lektionslängden (som är ca 70 min) säkert för vissa elever kan kännas tung. En kort paus kunde göra gott.

Vi intervjuade också Mario Hanski, som följde med en mattelektion. Hon hade själv glömt en del högstadiematematik och var därför glad att läraren var hjälpsam till skillnad från hennes gamla lärare.

Mattelektorn Kim V. (stående) lär ut matematik för både barn och förälder.

Själva tycker vi att öppet hus – dagen är en fin möjlighet att få visa föräldrarna hur vår skolgång ser ut. Vi kan tro att skolan har förändrats på många sätt. Straffen är inte så hårda. Vi får röra oss i klassrummen som om vi nästan var hemma. Det är inte lika strikt med markerandet, tystnaden osv. Men fortfarande är kunskapen i centrum.

 

Text: Therese Ålgars, Ella Nihtilä och Niilo Törn i 8d
Foto: Kenneth Nygrén

Öppet hus lördag 19.1.2019 kl. 9.00 – 12.45

Välkomna på Öppet hus lördag 19.1 kl. 9.00-12.45.

Dagen följer block 2-4 enligt fredagens schema.

9.00 – 9.15    Rektorn hälsar föräldrarna välkomna i gymnastiksalen
9.15 – 10.00  block 2
10.15 – 11.00 block 3
11.00 – 12.00 mat     (exakt tid informeras separat)
12.00 – 12.45 block 4