S:t Olofsskolan

Sportlov 18.2 – 22.2.

På måndagen den 21 januari fick vi i 7a besöka Bokens hus och prata med författaren Mariella Linden. Vi fick veta mycket intressant om hennes barndom och hennes författarliv. Mariella är en 68 år gammal författare från Pargas, men hon bor nu i Åbo. Hon har också hunnit bo på andra ställen som i Helsingfors, England och Sverige.

Folkskolan gick hon i Pargas i en mindre skola och hon berättar att skoldagarna var ungefär lika långa då som nu. Den första tiden bjöds det inte på skolmat, utan man hade med sig det som man åt. Det var tyvärr inte varmmat det!

Mariella har alltid tyckt om att skriva men började på allvar först när hon var långt över 30. Hon har inte alltid velat vara en författare, utan som barn drömde hon också om att bli arkeolog och filmare. Mariella har alltid bilder i sina böcker och berättar att hon satsar lika mycket på bilderna som på texten. Hon illustrerar inte böckerna med skisser eller så, utan för det mesta har hon fotografier som hon tagit själv. Hon skriver mest böcker med tankar och funderingar om hur man lever, ibland ganska vitsiga böcker, menar hon. Det kan vara svårt med idéer till böcker och det kan därför ta upp till 3 år att skriva en bok. När hon var ung skrev hon bäst på natten, för att då var hon piggast men numera varierar det jättemycket. Hon gillar att skriva i sängen, men kan förstås skriva på andra ställen ibland.

 

Hennes senaste bok handlar om Åbo och heter Åpromenader. Det är en essäsamling, dvs. en samling kortare berättelser. Den kom till så att hon hade gått vid Aura å och tagit bilder samtidigt som hon hade tänkt på texter hon skulle skriva. Just nu tycker hon att det är hennes favoritbok. Hon berättade till sist att hon aldrig planerar på att sluta skriva, utan att hon hoppas att hon skriver många böcker ännu. Det är närmast historieböcker och faktaböcker som hon själv läser. Hon läser jättemånga böcker samtidigt och gillar att gå till biblioteket.

Vi tyckte själv att det var väldigt intressant att lyssna på Mariella och hoppas på att få höra om nya böcker snart.

Tilda, Anette och Fia i 7a

Foto: KeN

Öppet hus i S:t Olofsskolan – välkomna!

Lördagen den 19 januari, öppnade S:t Olofsskolan sina dörrar för föräldrarna och andra bekanta.  Öppet hus, som man arrangerar vartannat år, är en möjlighet för den intresserade att få se hur det är och går till i vår skola.

Dagen började med att rektorn, Christer Karlsson, hälsade besökarna välkomna i gympasalen mitt bland olika redskap, som snart skulle användas av grupperna i gymnastik. Under dagen fick föräldrarna nämligen följa med lektionerna och i vissa fall också delta.

Årskurs 8 ordnade med två caféer, både på övre och nedre våningen. Då föräldrarna och eleverna hade tid, fick de köpa pajer och sötsaker där till stöd för klasskassan. Naturligtvis serverades det kaffe och saft också.

 

Nu ska vi se vad alla parter tyckte:

William Malkamäki  är sjundeklassist i skolan. Han tycker det är roligt att få se klasskompisarnas föräldrar och t.o.m. baka med dem. Han skulle nog ändå hellre göra något annat på veckoslutet än komma till skolan.

 

 

“Jag tycker det är jättetrevligt att träffa föräldrar, många av dem är redan gamla elever”, säger religionsläraren Raimo Mattson.

Också de intervjuade föräldrarna verkade trivas:

“Jag tycker att det är jättelyckat att man får komma och bekanta sig med skolan, lektionerna och lärarna”, berättar Sabina Molari, som själv är lärare i Kimito. Hon tycker att lärmetoderna har ändrats mycket sedan hon var ung.

I Hussasalen ville föräldrarna göra minst lika mycket som eleverna. Att få tillreda pastejer tycktes vara speciellt lockande. Hoppas man därhemma trivs lika bra tillsammans i köket!

Petter Rönnlöf tycker att skolan har blivit “friare” och att eleverna har mera eget ansvar idag. ”Dessutom har inlärningsmetoderna digitaliserats”, säger han och är nöjd med förändringarna.

“Ni gör säkert mycket mera grupparbeten och självständigt arbete”, menar Pia Nelimarkka, som själv en gång varit elev i Sossen. Hon och Sari Enroth  gillar att se konditionscyklarna och pingisborden i korridoren.  ”De är en bra rastverksamhet”, menar de. “Kanske lite liten och tom skolgård för en så här stor skola”, tycker både Pia och Sari och egentligen alla andra intervjuade också.

En del föräldrar tycker att lektionslängden (som är ca 70 min) säkert för vissa elever kan kännas tung. En kort paus kunde göra gott.

Vi intervjuade också Mario Hanski, som följde med en mattelektion. Hon hade själv glömt en del högstadiematematik och var därför glad att läraren var hjälpsam till skillnad från hennes gamla lärare.

Själva tycker vi att öppet hus – dagen är en fin möjlighet att få visa föräldrarna hur vår skolgång ser ut. Vi kan tro att skolan har förändrats på många sätt. Straffen är inte så hårda. Vi får röra oss i klassrummen som om vi nästan var hemma. Det är inte lika strikt med markerandet, tystnaden osv. Men fortfarande är kunskapen i centrum.

 

Text: Therese Ålgars, Ella Nihtilä och Niilo Törn i 8d
Foto: Kenneth Nygrén

Välkomna på Öppet hus lördag 19.1 kl. 9.00-12.45.

Dagen följer block 2-4 enligt fredagens schema.

9.00 – 9.15    Rektorn hälsar föräldrarna välkomna i gymnastiksalen
9.15 – 10.00  block 2
10.15 – 11.00 block 3
11.00 – 12.00 mat     (exakt tid informeras separat)
12.00 – 12.45 block 4

Julfesten firad med buller och bång:
fantastiska inslag: skådespel, dans och sång!
På allmän begäran, dock inte med tvång,
bjuds här på Manskören ännu en gång:

 

Skolan börjar måndag 7.1.2019 enligt schemat.

                         God jul & Gott nytt år! 

Infotillfälle för föräldrar åk 6 angående ansökan till idrottsklassen eller till en klass i naturvetenskap i S:t Olofsskolan för läsåret 2019-2020 hålls för alla intresserade i S:t Olofsskolan onsdag 9.1.2019 kl.18.30.

Ledigt från skolan torsdag 6.12 och fredag 7.12
i o m Finlands självständighetsdag.

Den 12 oktober ordnades en Skolan i rörelse – dag. Vi fick i uppdrag att följa med de olika aktiviteterna och att sedan skriva en artikel.  Vi åkte först buss till Alfa för att se vad som fanns på niornas schema. Efter det tog vi oss till Kuppis där åttorna hade sitt program och vårt sista stop för dagen var sjuorna i Samppalinna parken.

Alla årskurser hade olika aktiviteter. Niorna hade boxning, självförsvar, förstahjälpen och pingis på programmet. I boxningen lärde de sig grundtekniken och slagen. Vi frågade eleverna vad de tyckte om boxningen. Många tyckte att det var något man kunde ha nytta av i framtiden och att det var en rolig gren att prova på.

Pingisen var en väldigt omtyckt aktivitet. (Det ser vi förstås av i skolan också, eftersom borden ständigt är upptagna om det bara finns racketar till hands). Efter en stund blev det dock långtråkigt, eftersom spelets regler förblev oklara. En del kunde förstås spela men så fanns där också sådana som hade pingisen som en ny bekantskap. Överlag var de ändå nöjda med att få prova på en lite lättare och lugnare sport. Vi intervjuade Katrine Mäki. Så här tyckte hon:

• Pingisen hade fungerat bättre om man behärskat spelet. Nu var det kanske inte så roligt som det kunde ha varit. Vi spelade mest på egenhand efter att ha fått en kort introduktion. Det var ändå roligt att testa en ny sport.
• De flesta ville direkt rusa till ett bord, så därför blev instruktionerna och en genomgång av reglerna styvmoderligt behandlade, sade Kenneth som ledde den här stationen.

Rundpingis (klicka på länken för att se videoklippet)

 

Sen bekantade vi oss med förstahjälpen och självförsvar. Om vi själva hade gått på nian skulle det här ha varit det vi sett mest fram emot. I förstahjälpen pratade de först om vad man ska göra om någon är medvetslös eller behöver hjälp. Därefter fick de öva på återupplivning i par.

Självförsvar är något som alla kan ha nytta av i många sammanhang. Därför tyckte vi att det här var en väldigt bra och givande aktivitet. Eleverna fick lära sig några självförsvarsgrepp och hur man kan komma loss om någon håller en fast.  Man kan lära sig grundläggande teknik genom att delta i självförsvarskurser.

När vi observerat alla niornas aktiviteter tog vi snabbt en taxi till Kuppis, där åttorna hade program både inne och ute. Vi gick in i Kuppis nya bollhall. Efter att vi tappat bort oss två gånger kom vi in i en stor bollsal där en kvinna ledde yoga. Yogan verkade inte vara så väldigt uppskattad bland eleverna eller rättare sagt bland pojkarna. Det såg roligt ut. Alla hade en egen yogamatta som de satt eller stod på och gjorde sina rörelser.  Sedan följde vi med dansen. Eleverna stod på två led mittemot varandra och gjorde rörelser som om det var något ”dance battle”. Läraren lät förstå att allt förlöpt bra och hon tyckte om då också pojkarna verkade trivas.

Efteråt sa Marjan Raar, som ledde dansen: ”Allt förlöpte bra, förutom att första gruppen kom så sent att vi inte hann med hela programmet. Pojkarna i sista gruppen var absolut fantastiska”.

Åttornas program ordnades delvis inne men också ute i Kuppisparken. Så vi gick ut och fortsatte därifrån till nästa station. Ute i parken ordnades två olika sorters orientering: fotoorientering och minnesorientering. Orienteringen leddes av S:t Olofsskolans egna lärare, Yggis och Eva V. Lärarna delade in eleverna i små grupper och delade ut kartor och gav dem instruktioner. Det är svårt att säga någonting mera för alla hann springa iväg på egen hand. Men det verkade ändå som om alla tyckte att det var roligt och skönt att vara ute i det vackra höstvädret. Vi pratade lite snabbt med några av åttorna och frågade hur de tyckte att dagen hade gått. Enligt dem hade allt varit helt rolig, men de hade blivit lite trötta mot slutet av dagen.

Sjuornas program hölls i idrottsparken och i Samppalinna parken. Först gick vi till övre plan där fotbollen pågick för fullt. Det flög bollar från alla håll och kanter. Fotbollen delades upp i två stationer: teknik och spel. Eleverna delades i mindre grupper så att de skulle få en bättre möjlighet att lära sig och spela mera. Alla såg ut att trivas och ha det roligt.

Efter att vi tittat på fotbollen gick vi vidare för att intervjua Jukka som ansvarade för frisbeegolfen. Vi frågade hur han tyckte att sjuorna klarat sig. Så här svarade Jukka:

“Jag tycker att det har gått jättebra, ingen har klagat och det är väl ett tecken på att det gått jättebra! Men om man vill leta efter något som saknas så är det lite tight med tiden, man hinner inte hela banan igenom. Eleverna har tyckt om frisbeegolfen, också de som har halvt badat i dammarna eller egentligen kavlat lite i de här “pölarna” men ingen har klagat. Det hör lite till saken att man har lite vattenhinder och det är extra spänning när man är just på väg att kasta sin frisbee och funderar på var den ska landa. Vi har använt Idrottsparkens frisbeegolfbana som de flesta känner till.”

Den sista grenen vi tittade på var parkour i Samppalinna parken. Ledarna ordnade först lite uppvärmning och sedan delades eleverna upp i två grupper. Den ena gruppen gick till klätterställningen, där de hoppade på de nedersta repen så att de studsade upp i luften. Sedan lade de till flera olika sätt att hoppa på de där repen t.ex. på ett ben eller båda. De fick också pröva på att krypa under repen och sedan hoppa på repen. I den andra gruppen hade de en bana, där de skulle hoppa mellan stenar på olika sätt. Eleverna såg ut att ha roligt.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det utan vidare var en lyckad aktivitetsdag i det vackra höstvädret. Ingen elev klagade och ingen stötte sig heller – inte något mer i varje fall.

Text:     Amélie och Sofia 8c
Foto: Sofia och Kenneth