Inspirerad av alla goda ord som sades i julgudstjänsten i Henrikskyrkan, känner jag för att publicera ett antal julberättelser, som skrivits bland sjuorna. Vad kan vara bättre än lite känslofylld eller underhållande läsning inför jul
Fridfull Jul! KeN
Den bästa tiden är nu!
Äntligen är det bara några dagar kvar till att jag får öppna första luckan på min julkalender. Varje dag när jag sitter och tittar ut ur bilfönstret och ser alla vackra jullampor blir jag ivrig, julen är på kommande! Doften av nybakade pepparkakor, julshopping och att få vara med släktingar! Allt det här har jag väntat på sedan sommarens slut.
Min jul firar jag med min familj här i Finland. Vi har aldrig firat jul utomlands så som många andra gör. Det är bara så mysigt här, med snö, mörker och brinnande ljus. Att besöka julkyrkan med skolan eller med familjen ger också en fin julstämning. Julklapparna är inte det viktigaste på julen, men jag och helt säkert många andra också tycker att det nog hör till att planera och köpa klappar till andra. Jag brukar ge julklappar till mina allra bästa vänner och till min familj. Kanske jag pysslar något smått till mina släktingar också. En önskelista brukar jag också göra men det gör mig gladast att få ge julklappar till andra. Före julen ska jag hjälpa till med att köpa en julklapp som skickas till ett fattigt barn här i Finland.
Juldekorationer börjar tas fram hemma hos oss från början av december. Takten ökar efterhand. Julkalenderns luckor töms och sedan blir det julafton. Den morgonen brukar jag vakna till en härlig doft av julgröt. Jag brukar dra tomteluvan på mig och springa ner. Tillsammans äter vi gröt. Jag hoppas att jag lyckas hitta mandeln i min gröttallrik det här året. Vad jag i så fall skulle önska är en hemlighet. Vi tar senare morgonbastu och äter pepparkakor. Julfreden ser vi i televisionen, eftersom vi har bestämt att inte gå med och trängas när vi lika bra kan sitta hemma i vardagsrummet och mysa. Min mormorsfar var en konstnär och han textade julfreden som man ännu i dag läser, så det är lite speciellt med den i vår familj.
På eftermiddagen har vi som tradition att åka till mormor och morfar. På vägen dit far vi via gravgården för att minnas våra släktingar. Hemma hos mormor och morfar är det en härlig julstämning. Julmusik och brinnande ljus! Burkar fulla med choklad står framme och alla släktingar från mammas “sida” är där. Jag tycker att julen piggar upp den annars så långa och mörka vintern. Julafton är säkert min favoritdag på året. Där sitter vi alla samlade runt det långa bordet och äter god julmat. Vi sitter och pratar utan brådska någonstans. På kvällen går vi på en promenad i mörkret.
Den stund som barnen ivrigt väntar på är då julklapparna delas ut. Vi barn/ungdomar brukar sitta i en ring och öppna paket. Förra året fick jag t.ex. rumsdekorationer och målarredskap. Jag pysslade bokmärken till många av mina släktingar. Vi brukar vara hos mormor och morfar ganska sent på julafton. Det är jättemysigt.
På juldagen far vi till mormor och morfar på nytt och julandradagen tillbringar vi med pappas släktingar i Lojo. Där har jag nio kusiner. Först brukar vi idrotta i en reserverad gymnastiksal. Sedan beställer vi pizza och far hem till någon av släktingarna. Där öppnar vi ännu några julklappar. Den här traditionen är inte så “julig” men efter att ha suttit och ätit julmat i två dagar så gör det helt gott att idrotta och äta pizza.
Therese Ålgars 7d
Brev till tomten
Hej tomten,
Det börjar närma sig julafton och jag tänkte på att skriva ett brev till dig. Lite som ett önskebrev. Eftersom jag har allt jag behöver så tänkte jag önska någonting för en annan.
I höstas åkte vår familj till Afrika, vi var i ett fattigt land. Där träffade vi en annan familj. Den familjen var lite annorlunda. Den bestod av tre personer: mamma och två barn. Pappan hade blivit dödad. En av flickorna var femton och den äldre var tjugo. Ingen i familjen fick jobba, så de levde väldigt sparsamt. Min egen pappa berättade för ett par veckor sedan att mamman nu hade dött i ebola.
Jag har därför tänkt komma med följande 6 önskningar!
- Rasismen skulle ta slut. Att man inte jämför bara för att den andra personens hudfärg är en annan. Alla borde ha samma rättigheter. Alla ska få gå i skola. Gå på jobb och göra vad de vill.
- Kvinnorna skulle få göra samma saker som män. I Afrika var det flera kvinnor som måste stanna hemma och städa för att de bara fanns till för det. Dessutom är det inte bara bland vuxna kvinnor det här sker, utan också bland små flickor. I några länder i Afrika får flickor inte ens gå i skolan. ´´Orsaken´´ till det här är ´´för att flickor ändå inte får jobb i framtiden, så är det onödigt att lära dom något de inte kommer behöva.´´ Jag tror på att många skulle vilja ändra systemet, men det kan inte lyckas om man inte tar i det på allvar.
- En förbättrad, gratis eller billig sjukvård. I fattiga länder blir det svårt när man är sjuk. Det beror på att sjukvården är dyr eller sen finns det ingen sjukvård alls. Det kanske inte skulle vara så svårt att börja bota sjukdomar bara man förbättrade sjukvården.
- Hungersnöden måste bort. Vi slösar allt för mycket mat och vatten. Flera människor skulle göra vad som helst för att t.ex. få äta våra rester. Ibland går det omkring människor på stan med små sparbössor och en färggrann väst. De samlar pengar till fattiga länder. Med pengarna köper de bl.a. mat och dricka. Många barn och vuxna svälter till döds för att de inte har fått någon mat. De får ingen mat för att de inte tjänar pengar på grund av att de inte får jobb.
- Arbetslösheten är ett problem vi inte bara har i Afrika, utan mer eller mindre i varje land. Jag önskar att det skulle finnas färre personer utan jobb. När man inte har jobb får man inte pengar. När man inte får pengar kan det tillochmed hända att man blir hemlös. Du har säkert sett tiggare på torget? Nästan alla av dem är arbetslösa och spenderar julen ute på gatan.
- En trevlig jul till alla! Jag vill att alla ska få fira julen med sin familj eller i sällskap, inomhus och i skydd och vid ett dukat bord.
Jag hoppas att du, tomten, skulle kunna fixa det här. I år behöver du inte slita i verkstaden om du försöker hjälpa mig. Julen handlar inte bara om presenter.
Hejdå, hörs nästa år. Vi kan förbättra världen tillsammans!
Salma Krause 7d
Mössens Jul
Det var en gång en musfamilj, som bodde i en ståtlig gran. Till familjen hörde mamma och pappa Mus samt storebror och lillasyster. De bodde i ett litet mysigt hem. De hade flera vänner i skogen som de brukade leka kurragömma med. Räven Benny var en av deras bästa vänner. Han kom varje morgon och skakade på mössens ståtliga gran så att de skulle vakna och komma ut och leka med honom.
Men så en morgon började trädstammen skaka mera än vanligt. De hörde en flickröst som sa att denhär granen kommer bli så fin! Det var det sista mössen hörde. Nästa morgon vaknar mössen i sitt lilla hem, som nu flyttats inomhus. Det är jättestökigt, alla tallrikar har fallit i golvet och en del gått sönder. Storebror Mus vaknar upp från sängen och ropar: ”Det är julaftonsmorgon!” Han springer ut genom dörren och ser massor av julklappar, julmat och så doftar det nybakade pepparkakor. Sedan får han syn på en liten flicka som håller en låda full med julgranspynt. Flickan närmar sig. Och så säger hon ”Nu ska jag pynta granen med stora röda julgransbollar och flaggor”. Efter en stund ropar flickan på sin mamma och pappa för att komma och se på granen. ”Oj vad fin den är”, säger mamman och pappan i mun på varandra. Efter en stund ropar mamman att julgröten är färdig. Det doftar härlig julgröt i hela huset.
Efter att familjen ätit julgröten bestämmer de sig för att fara ut och skrinna. Under tiden familjen är ute springer mössen fram för att se sig runt i huset. De smakar på allt gott. De äter till slut det sista av julgröten och tar av julskinkan. Mössen sitter på bordet och smaskar i sig allt de ser. Plötsligt kommer det in en katt. Mössen hoppar ner från bordet och så springer de allt vad de orkar in till sin gran. Katten springer efter dem men mössen hann just undan. I samma sekund kommer familjen hem och börjar förberda julmiddagen. Mormor och morfar kommer på besök. Snart dansar alla runt granen och sjunger Nu är det jul igen. Sedan sätter sig alla ner och börjar äta av all den goda julmaten. De skrattar och har det roligt tillsammans. Så bankar det på dörren och barnen springer ut till farstun för att öppna och där är julgubben med en stor säck med klappar. Barnen sätter sig vid julgranen och börjar öppna klapparna. Det råder julefrid där hemma och alla ska känna sig välkomna – också den nya musfamiljen!
Linnea Rönnberg 7d
Sagas största önskan
Det är natten före julafton, Saga sover och allt är tyst och lugnt. PANG! Saga hörde ett ljud. Hon vaknade och såg en liten varelse springa tyst ut ur hennes rum. Saga klev upp och följde efter varelsen. Hon kom ut i vardagsrummet och såg den en gång till. Hon insåg att det var en liten tomtenisse. Hen smög snabbt och smidigt in genom en liten dörr. Saga sprang försiktigt efter.
Hon funderade en stund på om hon skulle stanna kvar i sitt trygga vardagsrum i värmen. Men till sist bestämde hon sig för att gå efter den lilla tomtenissen för att se vart hen var på väg. Hon öppnade dörren lite försiktigt. Den knakade också så det måste vara en väldigt gammal dörr. När hon kom ut på andra sidan av dörren, så såg hon ett nästan magiskt landskap.
Det var snö överallt och en massa små flickor och pojkar med röda dräkter och mössor som sprang omkring med paket och leksaker i händerna. Det tog ett tag innan Saga insåg vart hon hade kommit. Hon hade hamnat i tomtebyn. Hon stod i mitten av tomtebyn och såg bara en massa filurer med röda kläder på.
– Hej, du där. Du är den där nissen som var i mitt rum. Vad gjorde du där?
Tomtenissen tittade konstigt på Saga i ett ögonblick och sedan sa han:
-Ja, det var antagligen jag det. Jag heter Filip förresten. Ja, och vad jag gjorde i ditt rum, ja. Det är någonting jag inte kan avslöja. Inte ännu i alla fall.
-Jag heter Saga. Men vad gör jag här? Hur kommer jag hem och är det här verkligen tomtebyn?
-Många frågor. Vad du gör här, ja, är faktiskt en bra fråga, vi har inte haft ett barn här sedan 1972. Det är, ser du, inte meningen att barn ska vara här. Och du får åka hem när du har sagt din största önskan, och som svar på din fråga, ja det här är verkligen den riktiga tomtebyn.
Tomtenissen Filip gick med raska steg framåt, med Saga hack i häl. De gick in i ett hus som liknade en stor stuga. Det var en stor leksaksfabrik, med en stor julgran som nådde ända upp till taket. Filip gick längre in i stugan, in mellan alla smala och höga hyllor. Tills de kom till ett litet rum. I rummet fanns en annan tomtenisse.
-Hejsan, jag heter Sofie. Det är jag som tar hand om alla önskelistor, men det finns visst bara en kvar vad jag kan förstå. Filip svarade snabbt.
-Japp. Vi har en sista önskan att uppfylla. De tittade båda på Saga och Saga på dem.
-Jag, får jag önska något? Om jag skulle få önska vad jag vill, så skulle jag önska mig en röd gitarr och ett block med pennor.
Efter att Saga hade sagt de orden försvann hon och hon var tillbaka i sin säng. Hade allt bara varit en spännande dröm? undrade Saga. Alla tomtar och tomtebyn! Det finns bara en sak hon kan göra för att få veta om drömmen var sann.
Det fanns ett stort och ett litet paket i Saga julstrumpa i hennes rum. Hon gläntade på paketen och såg något rött och ett block med pennor, och på blocket fanns det en bild av en flicka och en pojke med röda kläder och en tomteluva. Tomtenissarna liknade väldigt mycket på Filip och Sofie från tomtebyn.
Amélie Davidsson 7c
Min jul
Min jul brukar alltid börja med att vi pyntar huset och firar lilla jul med att dricka glögg och kanske laga risgrynsgröt. Sen ska alla julklappar köpas förstås. Det blir ett långt och tungt springande i butikerna. Sen ska all julmat vara lagad och skinkan ska vara handlad. Förstås ska man till torget och kolla på julmarknaden. Man ska hämta alla släktingar som ska vara med i firandet.
Så kommer själva julen. Man vaknar på morgonen och genast ska man iväg till julkyrkan. Först efteråt blir det kaffe, efter det får man julbord, kanske ser man på Kalle Anka och har det annars bara mysigt.
Först sedan kommer det som alla barnen har väntat på, julklappsöppnandet. Det bara flyger papper överallt och alla är glada. Storebror har fått ett par strumpor, mamma har fått parfymen hon har velat ha, syster fick mera pennor och pappa fick en ny bok. Alla är glada och nöjda. Sen kanske efterrätten serveras. Kanske det blir en smaskig tårta eller gröt. Föräldrarna får åtminstone kaffebehovet stillat och dom är nöjda för dagen. Senare på kvällen kanske man tar en kopp glögg och sätter sig i soffan och pratar om gamla julminnen t.ex. som när minsta syster svalde ett barr eller när pappa fällde granen eller mamma tog ut skinkan för sent. Det blir både skratt och gråt men till sist blir alla så trötta och matta att de går och lägger sig.
Morgonen därpå börjar med att man äter en portion gröt eller tar en skiva jullimpa. Kanske man lyssnar på lite julmusik för att inte tappa stämningen. Sen går man ut och leker i all snö som man hoppas har kommit under natten. Stora pojkarna åker pulka i backen, medan syster och mormor bygger en stor snögubbe med både näsa och mun. Till näsa använder dom såklart den klassiska moroten och lite grus till mun. Sen går man in och äter en snabb lunch. Efter det tar man sig ner till isplanen och skrinnar på den fint lagda isen. Sedan far man hem och försöker hitta på någonting så att man kan få dan att gå men snart blir det dags för släktingarna att åka hemåt. Dom skulle förstås ha kunnat stanna längre men dom har en fyra timmars bilfärd framför sig, så det är bäst att starta i tid.
Efter allt julfirande så måste allting städas på nytt förstås. All julmat har ätits upp och man vill inte ha ett dugg mera! Av julgranen finns bara barren kvar och man måste tyvärr ta ner allt julpynt. Sedan så är det bara att vänta på nästa jul och fundera på vad som blev det häftigaste minnet av denna jul.
Text Lucas Norrholm 7c
Bild Tindra Grönholm 7c
Bästa herr Tomte!
Nu när jultiden börjar närma sig har jag börjat fundera mycket. Alla har inte samma möjligheter. Självklara möjligheter som att samlas men sin familj, släkt och vänner. Det är så orättvis.
Medan jag njuter av min privilegierade tillvaro i ett tryggt hem i ett tryggt land finns det människor som lider. Lider av sjukdom, fattigdom och svält. Oskyldiga människor som befinner sig mitt i ett krig, livrädda för att en bomb skall släppas ner i deras hem. Dessa människor bara längtar efter någon slags hjälp. Och jag skulle vilja hjälp dem men jag vet inte hur och jag kan verkligen inte göra det själv.
Jag har bara tänkt hur underbart det skulle vara att kunna lägga sig ner i sin säng för att somna och veta att alla har det bra. Jag såg en film här om dagen som heter ”Vita hjälmarna” och det var en rejäl realitetscheck. Den handlade om kriget i Syrien. Bomber släpptes ner när som helst och var som helst, och de kunde spränga ett helt kvarter. Oskyldiga människor dog, och dör än idag, för att makten inte kan delas. Jag tycker det är så sjukt. Efter den filmen har jag försökt vara mera tacksam, mindre självisk och ta vara på den tid jag har med min familj. Försökt att inte ta allting för givet.
Jul borde vara tiden då alla tar extra mycket hand om varandra. Ger till dem som inte har. Julen ska handla om att samlas och fira att ljuset kom till världen. Jag bara önskar att en dag alla krig, all svält och fattigdom inte skulle vara ett problem mera. Att i stället världen skulle vara fylld med rättfärdighet, frid och glädje. Vi borde alla vara tacksamma och hjälpas åt att återställa vår värld till en mera medmänsklig och kärleksfull plats. Vi ska glädjas över att vi kan samlas med våra nära och kära, friska och nöjda, för man vet aldrig när alla inte sitter vid bordet mera. Människor förstår inte vad de har före de går miste om det.
Visst håller du med, Tomten?
Text och bild
Esther Holm 7c
Paket till alla
Det var den tjugotredje december. Alla i Tomtebyn var utmattade. Dom hade jobbat sen den första januari för att åter göra presenter till alla barn i världen. Det enda som nu var kvar var att räkna alla paket. Klockan var sex på kvällen och snart skulle Julgubben åka för att dela ut paketen. Han skickade iväg några tomtar för att räkna dem. Julgubben visste att han måste åka före midnatt för att hinna till alla barn. Att räkna presenter vara arbetsdrygt och den här gången tog det ovanligt länge.
– Vad tar så länge? frågade Tomtemor oroligt.
-Jag vet inte men det är bäst att jag går och kollar, sa Julgubben.
Julgubben gick långsamt till lagret där alla presenter låg. Han gick in och såg en tomte sitta nedstämd på golvet.
-Tomte, vad är det? frågade han.
-Förlåt Julgubben. Vi har tappat bort en present, sa tomten med ledsen röst.
-Ta det lugnt. Vi kan alltid göra en till, sa Julgubben lugnande.
-Det går inte, alla maskiner är avstängda för i år och alla tomtar är så trötta.
Men Julgubben visste exakt vad han skulle göra. Han gick tillbaka dit där alla väntade.
-Tomtar, en present har försvunnit. Vi måste hitta den snart, så jag vill att alla mina tomtar ska leta efter den, sa Julgubben.
Efter det sprang tomtarna runt för att hitta den försvunna presenten. Tomtemor och Julgubben planerade under tiden rutten för hur han skulle hinna i tid till allas hus. Efter en stund hörde dom små steg närma sig deras stuga. Dörren flög upp och in kom en liten tomte.
-Julgubben! En till present har försvunnit!
Julgubben reste sig och gick mot lagret och såg tomtar leta efter dom försvunna presenterna. Han suckade. Hur skulle han nu kunna göra alla barn i världen lyckliga om en gång presenterna börjar försvinna! Vänta, vad var det han hörde? Han kollade där han hörde små ljud och på marken låg det små fotspår. Julgubben följde dom sakta och försiktigt, så han inte skulle förstöra spåren. Han kom snart till ett träd med en stor ihålighet.
-Hej tomtar, kolla här! ropade Julgubben. Tomtarna samlades runt Julgubben.
-Hämta en stege! ropade en tomte.
Snart kom det en tomte tillbaka med en stege, som han gav till Julgubben. Han klev upp på den för att titta in i hålet. Då såg han en ekorrfamilj och de två paketen.
-Ekorrarna verkade tycka om presenterna och räknade säkert med att dom var till dem, skrattade Julgubben.
Efter det gick Julgubben och tomtarna till släden och lastade på alla presenter. De två paketen som ekorrarna hade tagit hand om byttes ut till en skål nötter och ekorrarna verkade att trivas ännu bättre. Julgubben vinkade åt alla tomtar när han åkte iväg med den röda släden. Och så fick alla en underbar jul. Också ekorrarna!
Elina Leskinen 7c