I Sossen förberedde man ordentligt sig inför självständighetsfirandet detta år. Redan 8 veckor i förväg började man med dansinstruktören Leena Aho i spetsen öva för att kunna dansa in självständigheten. Det blev att träna i princip varannan vecka och sammanlagt fyra block för alla årskurser. Kunnandet gick snabbt framåt och Leena berömde årskurserna en efter annan. Dessutom beskrev hon eleverna som artiga och glada.
Också annat förarbete skulle det vara. Det skulle ”roadas” ett och annat till skolan, dekorationer skulle göras och hängas upp och en programaffisch var önskvärd. Salen skulle också göras fin.
Snabbt blev det genrep på dansen och likaså på programmet i övrigt. Det gestaltade sig till ett fantastiskt och till fullo seriöst program. Eleverna nappade också på att klä upp sig, något som skulle komma till att bidra till den fina stämningen.
Festen inleddes av konferenciärerna Edit Nurminen och Milo Kallio. Dessa glänste i kapp med vilka som helst tv-kända programvärdar. Smidigt förde de programmet framåt.
Plock i programmet berättar att det bjöds på fantastiska musikinslag av Aaro Kangasniemi, Petra Eriksson och Sylva Kivikoski. Inhemskt så det förslog! Paret Linda Pukari och Mikael Hagelstam stod för en glamourös dansuppvisning. Vi visste nog redan i förväg att scenen kanske inte skulle räcka till men deras skicklighet gjorde att både väggar och draperier böjde sig i takt med dem.
Vi hade också bjudit in gäster. Fyra till åren komna från Hemmet hade utlovat berättelser från sin barndom, kanske lite episoder från kriget och allmänna spekulationer om hur Finland och ungdomen ter sig idag. Berättelserna fängslade publiken helt och ju varmare i kläderna de intervjuade blev desto mera bjöd de av sig själva. Vi fick till och med höra ett solouppträdande av den en gång förbjudna Molotohvin koktaili – Njet Molotof! Gästerna berömde dagens ungdom så säkert några rodnande i ansiktet men mycket glädjande är det att generationerna kommer så här fint överens.
Artturi Joutsamo läste genast därefter upp den intervju han gjort med sin gammelmormor, som är född 1916; som Artturi sade ”som en rysk medborgare”. Det framkom minsann ur intervjun att skolan och förhoppningsvis vi lärare förändrats mycket under landets historia hittills. Lärarna hade då märkvärdiga metoder att stämpla elever, som på något sätt ur deras synvinkel gjort ett fel. Ringar i pannan och åsneöron skulle idag leda till att läraren fick lov att byta jobb, om det ens fanns något att få därefter. Skolmaten idag är rena gourmetmaten vid en jämförelse.
Den här festen nöjde sig inte utan en festtalare. Det blev f.d. chefredaktören på ÅU vi ville kontakta. Och vi fick honom. Torbjörn Kevin berättade med ett stadigt grepp om hur situationen varit för 50 år sedan då Finland således fyllt 50. Då var han själv i elevernas ålder. Med jämna steg framåt mot nutid talade han om teknikens vinningar; förr hade vi svart/vit-tv med endast två kanaler och då som nu tråkiga nyheter; trådtelefoner med vilka man ringde upp och beställde samtal; inget internet minsann! Men man klarade sig då också och om 50 år är mobilen i sin nuvarande form och funktion väl ett museiföremål!
Bland dikterna som åttor läste upp fäste man sig speciellt vid Vera Denessiouks egna dikt. Hennes hyllning till vårt land lästes upp av klasskompisar, eftersom Vera själv inte var närvarande.
Efter den allmänna delen som tog över 1½ timme blev det dags att endera ta sig en grundlig sväng på dansgolvet, bli serverad ett glas till festmiddagen eller begrunda gårdagens insamlade powerpointmaterial om Finland.
Powerpointarna fyllde sin uppgift rätt väl, maten smakade gott i en festligt dukad matsal och dansen ja; den löpte som en dans! Fint klädda unga damer och män fyllde gympasalen och takten var sällan svår att hålla. Övning hade nog gett färdighet.
Dansen den går 1 (klicka på länken för att öppna videoklippet)
Dansen den går 2 (klicka på länken för att öppna videoklippet)
Sossens elever visade på alla sätt att de minsann kan fira en seriös fest. Alla uppförde sig enligt etiketten, så vad den detaljen beträffar är det inte svårt att återkomma! Det var väl också första gången taket höll på att lätta i skolan, då alla avslutningsvis stämde in med Vårt land.
Trevlig självständighet!
Kenneth