I skolan har vi en värdegrund som bl.a. säger att det ska fostras till empatiska, toleranta, samarbetskunniga, ansvarstagande människor med förståelse för andra kulturer. Då är väl en annorlunda skoldag med flyktingtemat mycket välkommen. Det skulle också visa sig att eleverna i S:t Olofsskolan gärna ställde upp och hörde de inbjudna gästerna berätta från det egna livet. Några berättade om hur de kommit hit efter svåra strapatser, andra om hur de mottagits här. Klimatskillnaderna visade sig vara något som man förstås talade om och varför inte också språket här, främst då finskan.

 

 

 

 

 

 

 

Dagen inleddes alldeles utmärkt av religionsläraren Raimo Mattson. Han byggde upp sitt anförande runt rädsla; all den rädsla den enskilda individen känner från liten till gammal. Förstås var poängen rädslan för förändring.

Maija Rekola från Migri (migrationsverket) presenterade därefter viss statistik över hur flyktingar rört sig i Europa och framför allt till Finland under senaste tid. Staplarna för antalet anlända asylsökande till vårt land blev förhållandevis skyhöga då vi kom till hösten 2015. Sedan har det åter lugnat ner sig, men vad som sker då våren kommer vet vi inte.

Maija Rekola berättar om flyktingströmmen (videoklipp)

Också flyktingpionjären Hissu Kytö, ursprungligen från Turkiet men med 45 år i Finland, fanns på plats för att i tal och bild berätta om många slags praktiska arrangemang. I intervjun efteråt sade Hissu att bland med det bästa i Finland är skolsystemet och att man har skolmat samt att finländare är ärliga.

Hissu var van att kramas men fick börja tänka om här hos oss

Härefter var det dags för workshopar.

Om man inte satt och fullt konkret knöt vänskapsband till flätor i många färger, fick man lyssna till flyktingars erfarenheter och det uppstod en djupare dialog, då eleverna ställde spontana eller förberedda frågor. I detta sammanhang kan det ju på det mera abstrakta planet ha kommit till någon form av vänskapsband.

 

Mångfalden i våra skrivsätt har alltid fascinerat! (videoklipp)

 

 

 

 

 

 

 

Spel tar ner eventuella barriärer (videoklipp)

 

 

 

Under temadagens lopp intervjuade skolans elevjournalister flitigt.

Aileen Ahlskog och Maja Meurman  i åttan tyckte båda att man fick en bra inblick i flyktingars liv och att man lärde sig hur svårt det kan vara att ta sig hit och hur dramatisk bakgrund en del kan ha.

Linnea Gyllenberg och Elin Granholm, likaså åttor, tyckte lika och menade dessutom att det var mycket intressantare att höra flyktingar själva berätta än att läsa allt från tidningarna. Mycket sorgligt var det att höra att de splittrats från sina vänner och t.o.m. från familjen.

Viktigt att lära sig: Jag älskar dig! (videoklipp)

På frågan hur vi bäst kunde undvika rasism sade Johanna Bergelin:

• Man borde lära människor vad som är fel och vad som är okej. Dessutom borde man få de som är rasister att fatta att alla människor är likadana.

Vi hade ju också roligt tillsammans, fanns det något sådant ni vill ta fram?

• Jo, vi lärde oss några nya ord och att spela trummor med Gildas.

Gildas rytmer gav genast ett gemensamt språk (videoklipp)

Dessutom spelade bandet som avslutade dagen riktigt bra, sade flickorna.

Så blev det dags att intervjua ett par flyktingar, Tareq, Ahmed och Mohammed.  Dessa är vänner och tillsammans studerar de finska i Åbo på Slottsgatan. De säger att finska är svårt men sen när du väl kommit igång så blir det lättare. De kan alla redan ett antal ord och kortare meningar, och de menar att studierna går framåt med fart.

Vad saknar du mest från Irak, Tareq?

• Min familj, speciellt mina föräldrar. Jag älskar dom väldigt mycket och den dagen läget i Bagdad är förbättrat kommer jag att fara tillbaka.

Vad är roligt i Finland?

• Jag tycker om vintern här med all snö, eftersom det inte snöar i Bagdad. +5 är där mycket kallt.

Berätta, Ahmad, om hur du kom till Finland.

• Jag hade en riktigt lång resa, jag var bland människor jag inte kände och vi alla skulle fly tillsammans. Jag flydde ensam då jag inte kunde ta med min familj. Det var alldeles för farligt och svåra vägar. Jag var rädd hela tiden.

Hur kommer det sig att du kom just till Finland?

• Jag hade hört mycket om Finland, om att folk är trevliga och det är ett fint land. Efter att ha levt 21 år i min lilla stad fattigt och med lite mat men äntligen vara här och bo med en vänlig finsk familj, är jag till den delen nöjd.

Var är din familj?

• Jag har en syster här i Finland som är gift, men min fru med barn är i Syrien. Jag fick aldrig chansen att träffa mitt barn för att han föddes efter jag kommit till Finland.

Mohammed, varför valde du Finland?

• Jag kom på grund av läget i Bagdad. Jag kan just nu inte tänka mig fara tillbaka, för att jag älskar folket här och jag har nu en chans att gå i skola och utbilda mig och få ett bra jobb.

Dagen avslutades gemensamt i gympasalen, där bandet Chimi Finnlatino spelade lite utländska rytmer av olika slag.

Avslutande rytmer är alltid på sin plats (videoklipp)

Elin Saarela, Jennifer Ljungman, Maria Hosseini och Tanja Sjöberg i samarbete med modersmålsläraren Kenneth Nygrén