Del 2. Denna gång med bulle, fint mottagande och stiliga outfits!

Den kommande läroplanen säger alltså att vi i skolorna ska införa tvärvetenskapliga metoder i undervisningen och nu börjar vi sakta men säkert förstå vad det innebär.  Man har ett gemensamt stoff och många läroämnen ska sedan vara inblandade i det. Arbetsmetoderna ska också om möjligt varieras och det är till stor fördel om skolan får utomstående kontakter, som man gärna kan besöka eller så kanske samarbetspartnern kommer på besök.

För Sossens del har det inte kunnat börja bättre. Vi hade i januari besök av högt uppsatta på Meyer Turku, regionassistent Eija Laine från Teknologicentret och företagare som handlar som underleverantörer till Meyer Turku. Vi har också fått besöka flera olika företag just bland underleverantörerna. I vår skola har vi nämligen nu tvärvetenskapen som pilotprojekt och spindeln i nätet är sjöfarten med Meyer Turku som den levande kroppen.

Redan i januari besökte en klass och två lärare Maskinteknologicentret här i Åbo. Centret erbjuder en modern inlärnings- och utvecklingsmiljö för företag, läroanstalter och forskare speciellt inom havs- och metallindustrin. Där fick vi ta del av en allmän presentation om verksamheten och gå på en rundvandring i centrets utrymmen. Vi fick alla en konkret uppfattning om vad den moderna robotiken och automationen handlar om. Vi såg bland annat hur effektiv en lasersvetsningsrobot är samt vilka möjligheter 3D-printning erbjuder för tillfället.

Så en kylig marsmorgon åkte en busslast på 30 av oss nior och tre lärare till varvsområdet.

Väl framme vid kaffebordet fick vi på en intressant föreläsning lära oss att Meyer Turku drar sina rötter tillbaka ända till 1737, dvs. snart 300 år! Att det nuförtiden är en av världens ledande byggare av kryssningsfartyg kan ingen av oss ha gått miste om att inse. Moderna videoklipp dukar fram det mest komfortabla från branschen.

Fastän Grace nog bleknar på sidan om t.ex. Oasis of the Seas, så är det fortfarande ett av de fartygen man här på Meyer Turku är mest stolta över, intygar både projektingenjör Berndt Lönnberg och projektdirektör Tom Degerman, som hör till dem som guidar oss under den här förmiddagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Men då vi ser på presentationen av Oasis häpnar vi nog något: Fartyget är fullt med enastående aktivitetsmöjligheter, som flera av oss inte ens får uppleva på torra land! Vi fick t.ex. lära oss att fartyget har en alldeles egen Central Park, en del otroligt komfortabla hytter (bl.a. egen terrass och pool), förstås högklassiga restauranger, teater, vattenpark och ett akustiskt perfekt utrymme där konserter bjuds då du väl är ombord. Några tusen euro och du är med för en vecka!

Efter denna modernt sammanställda presentation skulle vi ut på varvsområdet. Nu var det slut på komforten, värmen och drömmeriet. Först bytte vi alla till skyddskläder med hjälm och hårda boots, blå jacka och skyddsglasögon. Med egna ögon skulle vi få se hur man bygger skepp av den här kalibern. Vi cirkulerade runt från den ena oändliga hallen till den andra.

Vi fick se delar till det kommande fartyget Mein Schiff 5, och lära oss systematik, eftersom alla beståndsdelarna i fartyget är numrerade – annars skulle säkert pusslet inte gå ihop!

Arbetsområdet var så vidsträckt att en del ”duunare” cyklade omkring från det ena stället till det andra. Man kände sig verkligen liten på området.

Mein Schiff 5 blir färdigt under försommaren och det är meningen att vi i maj ska få besöka varvet igen och gå ombord på det splitternya fartyget. Det ser vi minsann fram emot, det är ju inte precis varje dag vi skolfolk är vana med nya ytor. Alla har vi nog förväntningar och fantasier om vad som väntar oss då, men chansen finns den här gången att verkligheten slår ut fantasin.

Då vi efteråt intervjuade Tom Degerman sade han bl.a:

• Meyer Turku har ett mycket nära samarbete med hela regionen och vi vill att så många ungdomar som möjligt får en bra uppfattning om varvsverksamheten på Åbovarvet. S:t Olofsskolans projekt bidrar säkert till att elevernas intresse för en av regionens viktigaste industrigrenar vaknar. Skeppsbyggnad är ju inte bara stålplåt och svetsar, i själva verket är största delen av ett kryssningsfartyg verklig högteknologi, vilket säkert intresserar dagens unga. Vi tror starkt på framtiden för Åbovarvet som för tillfället är inne i en fas av expansion och förnyelse, så vi kommer nog att kunna erbjuda intressanta jobb också i framtiden.

Ida Nikkanen, Stella Wallin och Elin Sigfridsson 9a i samarbete med Kenneth Nygrén

I skolan har vi en värdegrund som bl.a. säger att det ska fostras till empatiska, toleranta, samarbetskunniga, ansvarstagande människor med förståelse för andra kulturer. Då är väl en annorlunda skoldag med flyktingtemat mycket välkommen. Det skulle också visa sig att eleverna i S:t Olofsskolan gärna ställde upp och hörde de inbjudna gästerna berätta från det egna livet. Några berättade om hur de kommit hit efter svåra strapatser, andra om hur de mottagits här. Klimatskillnaderna visade sig vara något som man förstås talade om och varför inte också språket här, främst då finskan.

 

 

 

 

 

 

 

Dagen inleddes alldeles utmärkt av religionsläraren Raimo Mattson. Han byggde upp sitt anförande runt rädsla; all den rädsla den enskilda individen känner från liten till gammal. Förstås var poängen rädslan för förändring.

Maija Rekola från Migri (migrationsverket) presenterade därefter viss statistik över hur flyktingar rört sig i Europa och framför allt till Finland under senaste tid. Staplarna för antalet anlända asylsökande till vårt land blev förhållandevis skyhöga då vi kom till hösten 2015. Sedan har det åter lugnat ner sig, men vad som sker då våren kommer vet vi inte.

Maija Rekola berättar om flyktingströmmen (videoklipp)

Också flyktingpionjären Hissu Kytö, ursprungligen från Turkiet men med 45 år i Finland, fanns på plats för att i tal och bild berätta om många slags praktiska arrangemang. I intervjun efteråt sade Hissu att bland med det bästa i Finland är skolsystemet och att man har skolmat samt att finländare är ärliga.

Hissu var van att kramas men fick börja tänka om här hos oss

Härefter var det dags för workshopar.

Om man inte satt och fullt konkret knöt vänskapsband till flätor i många färger, fick man lyssna till flyktingars erfarenheter och det uppstod en djupare dialog, då eleverna ställde spontana eller förberedda frågor. I detta sammanhang kan det ju på det mera abstrakta planet ha kommit till någon form av vänskapsband.

 

Mångfalden i våra skrivsätt har alltid fascinerat! (videoklipp)

 

 

 

 

 

 

 

Spel tar ner eventuella barriärer (videoklipp)

 

 

 

Under temadagens lopp intervjuade skolans elevjournalister flitigt.

Aileen Ahlskog och Maja Meurman  i åttan tyckte båda att man fick en bra inblick i flyktingars liv och att man lärde sig hur svårt det kan vara att ta sig hit och hur dramatisk bakgrund en del kan ha.

Linnea Gyllenberg och Elin Granholm, likaså åttor, tyckte lika och menade dessutom att det var mycket intressantare att höra flyktingar själva berätta än att läsa allt från tidningarna. Mycket sorgligt var det att höra att de splittrats från sina vänner och t.o.m. från familjen.

Viktigt att lära sig: Jag älskar dig! (videoklipp)

På frågan hur vi bäst kunde undvika rasism sade Johanna Bergelin:

• Man borde lära människor vad som är fel och vad som är okej. Dessutom borde man få de som är rasister att fatta att alla människor är likadana.

Vi hade ju också roligt tillsammans, fanns det något sådant ni vill ta fram?

• Jo, vi lärde oss några nya ord och att spela trummor med Gildas.

Gildas rytmer gav genast ett gemensamt språk (videoklipp)

Dessutom spelade bandet som avslutade dagen riktigt bra, sade flickorna.

Så blev det dags att intervjua ett par flyktingar, Tareq, Ahmed och Mohammed.  Dessa är vänner och tillsammans studerar de finska i Åbo på Slottsgatan. De säger att finska är svårt men sen när du väl kommit igång så blir det lättare. De kan alla redan ett antal ord och kortare meningar, och de menar att studierna går framåt med fart.

Vad saknar du mest från Irak, Tareq?

• Min familj, speciellt mina föräldrar. Jag älskar dom väldigt mycket och den dagen läget i Bagdad är förbättrat kommer jag att fara tillbaka.

Vad är roligt i Finland?

• Jag tycker om vintern här med all snö, eftersom det inte snöar i Bagdad. +5 är där mycket kallt.

Berätta, Ahmad, om hur du kom till Finland.

• Jag hade en riktigt lång resa, jag var bland människor jag inte kände och vi alla skulle fly tillsammans. Jag flydde ensam då jag inte kunde ta med min familj. Det var alldeles för farligt och svåra vägar. Jag var rädd hela tiden.

Hur kommer det sig att du kom just till Finland?

• Jag hade hört mycket om Finland, om att folk är trevliga och det är ett fint land. Efter att ha levt 21 år i min lilla stad fattigt och med lite mat men äntligen vara här och bo med en vänlig finsk familj, är jag till den delen nöjd.

Var är din familj?

• Jag har en syster här i Finland som är gift, men min fru med barn är i Syrien. Jag fick aldrig chansen att träffa mitt barn för att han föddes efter jag kommit till Finland.

Mohammed, varför valde du Finland?

• Jag kom på grund av läget i Bagdad. Jag kan just nu inte tänka mig fara tillbaka, för att jag älskar folket här och jag har nu en chans att gå i skola och utbilda mig och få ett bra jobb.

Dagen avslutades gemensamt i gympasalen, där bandet Chimi Finnlatino spelade lite utländska rytmer av olika slag.

Avslutande rytmer är alltid på sin plats (videoklipp)

Elin Saarela, Jennifer Ljungman, Maria Hosseini och Tanja Sjöberg i samarbete med modersmålsläraren Kenneth Nygrén