S:t Olofsskolans skepp är nu fullastat; både elever och lärare har fått uppleva mycket mera än vi förväntat oss. En kort resumé ger vid handen att årskurs 9 kastade loss redan i januari, då projektingenjör Berndt Lönnberg från Meyer Turku och några andra samarbetsparter besökte skolan som en öppning på årskursens mångvetenskapliga projekt Ett skepp kommer lastat. I mars fick vi besöka varvet på en rejäl rundvandring och vi var alla häpna över dimensionerna på allt vi såg. Mein Schiff 5 steg i höjderna och skulle överlåtas till köparen i juni, sade man.

Vi har nu i anslutning till mångvetenskapligheten i större eller mindre grupper besökt ca 10 underleverantörer, intervjuat många personer som har med sjölivet att skaffa (kaptener, sjömän, författare), läst många omtalade sjöromaner, recenserat filmer med maritimt tema, gjort fysikaliska och matematiska försök och beräkningar, lärt oss sjötermer på flera språk samt  fördjupat oss i sjöfartshistoria ur flera olika perspektiv.

Alla dessa produkter (mest texter och fotografier) har vi samlat bakom varsin egen QR-kod. Arbetena blev totalt ca 70 och vissa av dem uppgår till närmare 10 sidor, medan andra upptar en dryg sida. Minst 500 sidor text gömmer sig bakom koderna. Koderna har vi limmat in på ett förstorat flygfoto med varvsområdet som motiv (nu 120 x 180 cm), som gjorts till en tavla.

Arbete med QR-kodtavlan i biblioteket.

På tisdagen 24.5 var det så dags för det avslutande besöket vid ett till 99 % färdigt Mein Schiff 5! En grupp nior och några lärare fick åter lotsade av bl.a. Berndt denna gång gå ombord!  Ett exemplar av den tavla vi utarbetat hade vi i vårt bagage som gåva och tack för utmärkt samarbete.

QR-kodtavlan överlämnas under festlig ceremoni.

Tavlan som inrymmer över 300 sidor sjöfartstext.

Vad får man då in i ett fartyg som är 300 meter långt och står för en helhetsinvestering på en halv miljard euro? Och vad får man ut av det? Ja, en vink härom fick vi nu, men all den service och delar av komforten som den som löst biljett möter och besättningen på drygt 1000 man sköter, kan vi bara fantisera om. Teatersalen på fartyget var massiv men så rymmer den också nästan 1000 personer, dvs. ungefär vad Åbo stadsteater och ÅST tillsammans kan ta emot. Ett vidare kulturellt inslag var konsertsalen, ”Klanghaus”, där man kunde manipulera akustiken att verka som om publiken hade suttit mitt inne i Carnegie Hall på Manhattan och avnjutit en 100 manna orkesters uppträdande. Och ytterligare hade man tänkt på måleriet; en ateljé hade planerats så att skickliga konstnärer där under seglatsen kunde lära ut sina hemligheter.

Andra dragplåster som ännu mer tilltalade oss nyfikna bedömare var de två simbassängerna och de fyra poolerna. Den stora bassängen uppe på soldäck kunde halveras för att vid hårt väder kunna kontrollera alltför stor sjögång. Högst uppe på soldäck med bästa tänkbara utsikt runt den samma bassängen sträckte sig en löpbana, så att resenärer kan hålla konditionen i topp under sin resa. Den stora konditionssalen på ett annat däck tjänade naturligtvis samma syfte. Då man bygger fartyg för en tysk kundkrets är det viktigt att satsa på tillräckligt med sittplatser för social samvaro. Vi fick av Berndt veta att tyskarna uppskattar mera sådant som färdigt ingår i priset än direkt shopping. Restaurangerna var förstås också de många och hade sina egna specialområden. Hytter fanns för omkring 2800 passagerare och förstås också för besättningen. Påkostade hytter fanns i olika rang och de bästa var byggda i två våningar med eget soldäck och förstås servering.

Livbåtarna var nog större än de båtar de flesta av våra familjer håller sig med. Vissa av dem rymmer 267 personer och dessa farkoster kan ibland användas i syfte att komma iland lättare och snabbare som så kallade tenderbåtar. Och ändå, ni kan säkert förstå att vi blev definitivt tagna då vi fördes till kommandobryggan för att få se både utsikten och hela tekniken. Här finns alltid minst 3 personer som vakar över att allt förlöper som det ska.

Berndt Lönnberg presenterar kommandobryggan.

Nu fick vi sedan höra att Mein Schiff 5 ska ut på provtur. Under månadsskiftet maj-juni testar man alla egenskaper under en 4-5 dagar lång tur som görs i vattnen mellan Utö och Gotland. Där finns bl.a. stora djup, vilket krävs för att all teknik skall kunna testas ordentligt. Om allt går väl är avsikten att överlåta henne till beställaren och den blivande lyckliga ägaren just före midsommar. Då sitter många av oss och metar i våra roddbåtar eller seglar med en julle men ett är säkert: Vi glömmer inte att Mein Schiff 5 just då lämnar våra farvatten och vi lever i efterdyningarna.

Avslutat värv; Gäster och guider glada och nöjda (foto Berndt Lönnberg)

Thomas Honkola, Markus Johansson och handledande läraren Kenneth Nygrén