{"id":628,"date":"2017-03-16T10:04:28","date_gmt":"2017-03-16T08:04:28","guid":{"rendered":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/?p=628"},"modified":"2017-04-03T13:44:15","modified_gmt":"2017-04-03T10:44:15","slug":"sjuor-intervjuar-60","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/2017\/03\/16\/sjuor-intervjuar-60\/","title":{"rendered":"Sjuor intervjuar 60+"},"content":{"rendered":"

I \u00e5k 7 har n\u00e5gra klasser haft som uppgift att intervjua en person (oftast sl\u00e4kting) p\u00e5 60+. Det har varit intressant att f\u00e5 h\u00f6ra om olika episoder i den intervjuades barndom. T.ex. har m\u00e5nga upplevt kriget som barn. Annorlunda har det ocks\u00e5 varit att f\u00e5 h\u00f6ra om hur skolg\u00e5ngen och skolmaten var d\u00e5, varf\u00f6r inte ocks\u00e5 lekar och hemsysslor. T\u00e4nk er bara att tvingas anv\u00e4nda utedass, f\u00e5 lov att b\u00e4ra in vatten i \u00e4mbar, sova s\u00e5 gott som alla i samma rum, ja till och med sakna elektricitet f\u00f6r att inte tala om TV, telefon och dator! M\u00e5nga elever har ber\u00e4ttat att dialogen blev l\u00e5ng och givande f\u00f6r b\u00e5da parter. \u201dS\u00e5 h\u00e4r mycket visste jag inte tidigare om min mommo<\/strong>\u201d, blev en kommentar. N\u00e5gra intervjuer i urval:<\/em><\/p>\n

P\u00e5 farfars tid<\/strong><\/span><\/p>\n

Min farfar heter Pauli Ares och \u00e4r 75 \u00e5r gammal. Han bor i \u00c5bo och \u00e4r pensionerad ingenj\u00f6r. Han har varit skolfarfar i Runosm\u00e4en koulu. Jag har intervjuat honom om hans skoltid.<\/p>\n

Farfar f\u00f6ddes i Kotka, n\u00e4r hans familj var p\u00e5 flykt fr\u00e5n Karelen under forts\u00e4ttningskriget<\/strong>. Familjen bosatte sig i en liten by som heter Hajala. Han b\u00f6rjade i Saarenm\u00e4en Kansakoulu 1948. Skolan heter idag Hajalan koulu. Han hade ungef\u00e4r 3 km till skolan och han skidade dit p\u00e5 vintern.<\/p>\n

\"\"
Saarenm\u00e4en koulu. Skolan som byggdes 1909 ligger idag i Salo kommun, 43 km fr\u00e5n \u00c5bo.<\/figcaption><\/figure>\n

Hans favorit\u00e4mne var matematik (inte konstigt med tanke p\u00e5 att han blev ingenj\u00f6r). Musik var det \u00e4mne han tyckte minst om. P\u00e5 gymnastiktimmarna hade man redskapsgymnastik, fyra m\u00e5l, skidning eller promenad. Man gick i skolan 6 dagar i veckan och var ledig endast p\u00e5 s\u00f6ndagar. Eftersom det var en liten byskola var det 2\u20133 \u00e5rskurser i samma rum. Det fanns 3 l\u00e4rare i skolan. Jag fr\u00e5gade av farfar om han hade n\u00e5gon favorit l\u00e4rare men det hade han inte. Det fanns inte alltid skolmat s\u00e5 man m\u00e5ste ha med sig egna sm\u00f6rg\u00e5sar, man kunde ocks\u00e5 bli skickad fr\u00e5n skolan och plocka lingon till kr\u00e4m. P\u00e5 rasterna lekte man, sparkade kottar eller spelade fotboll. N\u00e4r pojkarna gjorde hyss i skolan fick de kvarsittning. P\u00e5 den tiden gick man sju \u00e5r i folkskola, och sedan hade man 100 lektioner p\u00e5 \u00e5ttonde \u00e5ret.<\/p>\n

\"\"
Klassfoto fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1950-talet. Farfar st\u00e5r p\u00e5 andra raden nerifr\u00e5n, fj\u00e4rde pojken fr\u00e5n h\u00f6ger.<\/figcaption><\/figure>\n

Farfar kommer f\u00f6rst\u00e5s inte ih\u00e5g allting fr\u00e5n sin barndom men en av hans b\u00e4sta v\u00e4nner var Ilkka Laaksonen. P\u00e5 sommarloven brukade de simma och vara ute i naturen. Han hade tv\u00e5 br\u00f6der och en syster, de hade ocks\u00e5 en hund som hette Taru. De hade i hemmet uppgifter som t.ex. att b\u00e4ra ved och plocka svamp<\/strong>. P\u00e5 l\u00f6rdagen gick man i bastu. Maten d\u00e4r hemma var ofta soppa eller gr\u00f6t. Farfars hobbyer var att samla frim\u00e4rken, bygga kojor i skogen och att bygga v\u00e4gar \u00e5t sina leksaksbilar. P\u00e5 fritiden l\u00e4ste man ocks\u00e5 b\u00f6cker. Vid jultiden fick man inte lika mycket julklappar som idag, men hans pappa brukade snickra ihop en del julklappar.<\/strong><\/p>\n

Skolelevernas liv p\u00e5 1950-talet var mycket annorlunda p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Man hade inte alltid ens n\u00e5gon skolmat, och man hade ingen dator att skriva p\u00e5 s\u00e5 som vi har idag. Man fick ta reda p\u00e5 saker fr\u00e5n b\u00f6cker n\u00e4r det inte fanns n\u00e5gra mobiltelefoner. Det beh\u00f6vs f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 b\u00f6cker men om man ska s\u00f6ka n\u00e5got som t.ex. f\u00f6delsedagen p\u00e5 n\u00e5gon k\u00e4nd person g\u00e5r det mycket snabbare att s\u00f6ka p\u00e5 n\u00e4tet. Jag skulle nog inte kunna t\u00e4nka mig att leva p\u00e5 1950-talet, eftersom det var f\u00f6r mycket annorlunda.<\/p>\n

Samuel 7e<\/span><\/p>\n

\n

En pigg 100-\u00e5ring<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"
Hilkka firar 100.<\/figcaption><\/figure>\n

Jag intervjuade min gammelfarmor. Hon heter Hilkka Joutsamo och fyllde 100 \u00e5r i h\u00f6stas. Hon f\u00f6ddes \u00e5r 1916 allts\u00e5 f\u00f6re Finland blev sj\u00e4lvst\u00e4ndigt s\u00e5 hon f\u00f6ddes som en rysk medborgare.<\/strong> Hon \u00e4r mycket pigg, glad och pratsam oavsett \u00e5ldern. Hon bor ensam i \u00c5bo centrum och g\u00e5r varje dag n\u00e5gra varv runt g\u00e5gatan f\u00f6r att h\u00e5lla sig fysiskt frisk. Hon har skadats flera g\u00e5nger p\u00e5 min livstid men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r hon p\u00e5 toppen hum\u00f6r och hon har det bra f\u00f6r tillf\u00e4llet.<\/p>\n

Hilkka bodde i Pemar p\u00e5 en bondg\u00e5rd i en familj med fem barn (tre pojkar och tv\u00e5 flickor) och hon var sladdbarnet. De hade 12 h\u00e4star, kor, 14 svin och h\u00f6ns. Jag hoppade till n\u00e4r hon ber\u00e4ttade att de hade 80 kor. 80 STYCKEN!<\/strong> De hade ytterligare kvigor, allts\u00e5 unga kossor som inte var medr\u00e4knade. Sedan hade de en stor och m\u00e4ktig tjur som hette Osmo. Han var himla fet och stor och alla var r\u00e4dda f\u00f6r honom. Han var \u00e4nd\u00e5 mycket trevlig mot barnen och ofta lekte de med honom.<\/p>\n

Hilkkas syster var \u00e4ldst och hon ber\u00e4ttade att hon var s\u00e4rskilt bra kamrat med tv\u00e5 av pojkarna. S\u00e5 Hilkka gjorde inte s\u00e5na saker som flickor brukar. De idrottade i st\u00e4llet mycket och pojkarna tr\u00e4nade henne h\u00e5rt, helt som om hon skulle ha varit en travh\u00e4st som hon ber\u00e4ttade om. Deras far deltog och ordnade g\u00e4rna deras idrottshobbyer. De hade en egen liten idrottsplan d\u00e4r det fanns m\u00f6jlighet till l\u00f6pning, kulst\u00f6tning och h\u00f6jdhopp.<\/p>\n

\u201cVi ordnade egna Olympiska Spel p\u00e5 v\u00e5r idrottsplan\u201d, ber\u00e4ttade Hilkka.<\/p>\n

Pojkarna f\u00f6raktade leksaker, s\u00e5 hon hade bara en liten docka som hon fick n\u00e4r hon b\u00f6rjade skolan. Det var normalt att barnen hj\u00e4lpte till i hush\u00e5llet och det gjorde Hilkka ocks\u00e5. Ofta bakade de en stor sats med bakverk \u00e5t g\u00e5ngen och barnen hj\u00e4lpte s\u00e5 l\u00e5ngt de kunde.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade sedan om skolan och hon kom med ett icke tvekande svar: \u201cRiktigt grym\u201d, och skrattade till. De hade en elak l\u00e4rare. Hon betedde sig mycket elakt, skrek s\u00e5 att de n\u00e4stan blev r\u00e4dda och \u201cnippade\u201d p\u00e5 pannan p\u00e5 dem. N\u00e4r de hade skrivit eller r\u00e4knat gick alla och visade f\u00f6r l\u00e4raren. Om man hade skrivit fel gjorde hon ett m\u00e4rke med en r\u00f6d penna p\u00e5 pannan p\u00e5 dem och om allt var \u00e5t skogen gjorde hon en stor nolla p\u00e5 pannan med samma penna.<\/strong> Man fick inte f\u00f6rs\u00f6ka ta m\u00e4rket loss, utan man hamnade att g\u00e5 hem med det och alla som kom emot p\u00e5 landsv\u00e4gen kunde se m\u00e4rket. En g\u00e5ng hamnade Hilkka p\u00e5 kvarsittning fast hon inte hade en aning om vad hon hade gjort. Hon satt d\u00e4r och l\u00e4raren hade gl\u00f6mt henne. Klockan fem p\u00e5 eftermiddagen skickade Hilkkas mamma deras hembitr\u00e4de att h\u00e4mta Hilkka fr\u00e5n skolan, f\u00f6r att familjen inte visste att flickan hade kvarsittning. N\u00e4r hembitr\u00e4det anl\u00e4nt till skolan fick hon inte muntur och l\u00e4raren satte henne att sitta bredvid Hilkka och de satt d\u00e4r \u00e4nnu en l\u00e5ng tid.<\/p>\n

De hade ocks\u00e5 en stol framme i klassen som hette \u201c\u00e5snanspall\u201d. Om man hade r\u00e4knat eller skrivit fel hamnade man att sitta p\u00e5 den och man fick \u00f6ron och \u00f6gon som en \u00e5snas gjorda av kartong p\u00e5 huvudet och d\u00e4r fick man sitta och sk\u00e4mmas<\/strong>.<\/p>\n

\u201cVad skulle ni g\u00f6ra om ni satt p\u00e5 \u00e5snanspallen?\u201d fr\u00e5gade Hilkka.<\/p>\n

Jag svarade att vi skulle s\u00e4kert sk\u00e4mmas fruktansv\u00e4rt mycket men kanske ocks\u00e5 protestera.<\/p>\n

\u201cOm det nuf\u00f6rtiden fanns \u00e5snanspall och annat, s\u00e5 skulle man komma till Iltasanomat och domstolen\u201d, t\u00e4nker Hilkka.<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r Hilkka visade sina uppgifter \u00e5t l\u00e4raren och de var fel, kastade l\u00e4raren Hilkkas h\u00e4fte mot v\u00e4ggen och h\u00e4ftet gick lite s\u00f6nder och n\u00e4sta g\u00e5ng hon visade vad hon skrivit i h\u00e4ftet fick hon h\u00f6ra skrik om att hon hade s\u00f6ndrat sitt h\u00e4fte.<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 den tiden bodde l\u00e4rarna i skolorna och d\u00e5 fanns det t.ex. en bastu och en liten tr\u00e4dg\u00e5rd som eleverna ibland sk\u00f6tte om. Klasserna var indelade s\u00e5 att f\u00f6rsta och andra \u00e5rskursen var i samma rum och det var lika med tredje och fj\u00e4rde \u00e5rskursen.\u00a0 Alla studerade fyra \u00e5rskurser och efter det fanns det en forts\u00e4ttnings\u00e5rskurs. Skolan b\u00f6rjade man som sju-\u00e5ring fast Hilkkas mamma best\u00e4mde att Hilkka b\u00f6rjar skolan redan n\u00e4r hon \u00e4r sex \u00e5r gammal. L\u00f6rdag var ocks\u00e5 officiell skoldag. Hon hade inte l\u00e5ng v\u00e4g till skolan och skolv\u00e4gen klarade hon av att g\u00e5 och p\u00e5 vintern med skidor.<\/p>\n

\"\"
Klassfoto p\u00e5 fj\u00e4rde klassen \u00e5r1929. Hilkka sitter framtill med fl\u00e4tor.<\/figcaption><\/figure>\n

Till skolmat hade de ofta gr\u00f6t, \u00e4rtsoppa och andra soppor. Maten var inte god.<\/p>\n

\u201dVi \u00a0tvingades att \u00e4ta allting och det var hemskt\u201d<\/strong>, ber\u00e4ttade hon. Ofta fl\u00f6t det stora skivor av \u00e4ckligt fett och annan slem i maten. F\u00f6r detta var Joutsamos syskon f\u00f6rberedda, f\u00f6r att deras mor hade sytt sm\u00e5 p\u00e5sar som de gr\u00e4vde fram n\u00e4r det var matdags i skolan och fiskade upp fettet i smyg i p\u00e5sarna s\u00e5 de inte beh\u00f6vde \u00e4ta det, och n\u00e4r de kom hem sl\u00e4ngde de naturligtvis bort inneh\u00e5llet i p\u00e5sen.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade vilka de st\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4ndringarna mellan nutiden och Hilkkas barndom \u00e4r och hon svarade att det finns s\u00e5 m\u00e5nga att hon inte riktigt vet, men en \u00e4r just skolan och att man t\u00e4nker p\u00e5 elevernas \u00f6nskem\u00e5l och det \u00e4r inte s\u00e5 str\u00e4ngt mera. Barnen fick f\u00f6rst\u00e5s inte \u00e5ka s\u00e5 ofta till \u00c5bo, bara med t\u00e5g f\u00f6r att s\u00e4lja varor p\u00e5 salutorget. Hemma hade de hade en radio p\u00e5 slutet av 1930-talet. Det var en mycket fin apparat och den lyssnade de p\u00e5 dag och natt. Grannarna kom ocks\u00e5 f\u00f6r att lyssna p\u00e5 och se radion f\u00f6r att de inte hade en.<\/strong> Redan p\u00e5 den tiden fanns det en radiokanal som var s\u00e4nd fr\u00e5n \u00c5bo.<\/p>\n

Det var mycket intressant att h\u00f6ra vad Hilkka hade att s\u00e4ga.<\/p>\n

Artturi 7e<\/span><\/p>\n

\n

Farmors barndom<\/strong><\/span><\/p>\n

Jag har intervjuat min farmor, Raija Kaipe, som \u00e4r 73 \u00e5r gammal. Detta \u00e4r vad hon ber\u00e4ttade om sin barndom:<\/p>\n

Raija f\u00f6ddes under Andra v\u00e4rldskriget \u00e5r 1943. Hennes mamma har ber\u00e4ttat om n\u00e4r hon var bebis och flyglarmet gick. D\u00e5 brukade mamma fly till den sn\u00f6kl\u00e4dda skogen med Raija omstoppad i en tv\u00e4ttkorg med ett vitt lakan med sig<\/strong>. I skogen v\u00e4ntade de under lakanet \u00e4nda tills faran var \u00f6ver. Id\u00e9en var att de smalt in i den vita omgivningen s\u00e5 att krigsflygplanen inte skulle m\u00e4rka dem.<\/p>\n

\"\"
Farmor i den tidstypiska barnvagnen.<\/figcaption><\/figure>\n

Raija v\u00e4xte upp i en liten stuga utan bekv\u00e4mligheter. Det fanns inget rinnande vatten, inget avlopp och f\u00f6r att h\u00e5lla huset varmt eldade man ved. Vatten m\u00e5ste de sj\u00e4lva h\u00e4mta med \u00e4mbar<\/strong>. Stugan bestod av tv\u00e5 rum, k\u00f6ket och kammaren. Inomhus fanns det inget badrum s\u00e5 utomhus fanns det ett dass<\/strong>. De hade inte egen bastu, s\u00e5 f\u00f6r att bada bastu var de tvungna att g\u00e5 ett par kilometer. Samma sak var det med att byka.<\/p>\n

Raijas familj bestod av pappa, mamma, farmor och lillasyster Airi, som \u00e4r fyra \u00e5r yngre \u00e4n henne. Raijas farmor sov i k\u00f6ket och resten av familjen sov i kammaren. Trots att stugan var t\u00e4mligen liten till sin storlek rymdes alla bra.<\/p>\n

P\u00e5 den tiden fanns det s\u00e5klart inte tv, datorer eller mobiltelefoner. Det enda s\u00e4ttet att ringa n\u00e5gon var att anv\u00e4nda traktens enda telefon som fanns i aff\u00e4ren<\/strong>. Fast\u00e4n det inte fanns mycket elektronik, hade man \u00e4nd\u00e5 radion. En g\u00e5ng i veckan s\u00e4ndes ett barnprogram som kallades f\u00f6r \u2019Markus sed\u00e4n lastentunti\u2019.<\/p>\n

I varje hus fanns det j\u00e4mn\u00e5riga barn, vilket medf\u00f6rde att det inte var brist p\u00e5 lekkamrater. Under sommaren lekte man utomhus med varandra hela dagen; fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll. Somrarna var varma och barnen gick barfota \u00f6verallt. Sommarens h\u00f6jdpunkt var oftast sommarl\u00e4gret, som Raija och Airi deltog i. L\u00e4gret h\u00f6lls p\u00e5 en \u00f6 som man \u00e5kte med motorb\u00e5t till. P\u00e5 kv\u00e4llarna samlades man kring l\u00e4gerelden f\u00f6r att sjunga och steka pl\u00e4ttar. Under n\u00e4tterna sov alla barn i stora t\u00e4lt som oftast rymde \u00e5tta personer. Under sommaren s\u00e5 simmade man ju ocks\u00e5 s\u00e5klart. Det tyckte Raija om, men det enda negativa var att hon hade en hemstickad baddr\u00e4kt som t\u00f6jdes ut och h\u00e4ngde \u00e4nda ner till kn\u00e4na n\u00e4r den blev bl\u00f6t. Ibland gick barnen till andras g\u00e5rdar f\u00f6r att palla \u00e4pplen bara f\u00f6r sp\u00e4nningens skull, fast\u00e4n man hade egna \u00e4ppeltr\u00e4d.<\/p>\n

Vintrarna var kalla och sn\u00f6iga. Raija skidade och skrinnade mycket under vintrarna, men skidorna som fanns f\u00f6rr i tiden var ju inte likadana som skidorna nu. De var gjorda av tr\u00e4 och det enda som h\u00f6ll foten p\u00e5 plats var bara ett par remmar. Eftersom de var av tr\u00e4 var de svagare och gick l\u00e4tt av. Barnen tyckte ocks\u00e5 om att bygga majest\u00e4tiska sn\u00f6slott och \u00e5ka sparkk\u00e4lke.<\/p>\n

Raija gick i en liten skola. Under vintrarna var det sv\u00e5rt att f\u00e5 skolan uppv\u00e4rmd, eftersom man endast anv\u00e4nde kakelugnar och d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4ngdes skolan ibland.\u00a0 P\u00e5 den tiden var det h\u00e5rd disciplin i skolan och om man inte uppf\u00f6rde sig blev man bestraffad; man m\u00e5ste st\u00e5 i skamvr\u00e5n eller vara tvungen att b\u00e4ra en stor kosk\u00e4lla runt halsen hela rasten<\/strong>. Lyckligtvis fanns det bara en kosk\u00e4lla i skolan. Raija kommer ih\u00e5g att hon haft den runt halsen \u00e5tminstone en g\u00e5ng. Eleverna fick mat fr\u00e5n skolan som de \u00e5t i klassrummet. M\u00e5ltiden bestod oftast av n\u00e5gon slags soppa och kn\u00e4ckebr\u00f6d utan sm\u00f6r. Raija trivdes i skolan och tyckte mest om handarbete.<\/p>\n

\u00c4n idag n\u00e4r hon r\u00e5kar p\u00e5 sina barndomsv\u00e4nner talar de om glada barndomsminnen.<\/p>\n

Amanda 7e<\/span><\/p>\n

\n

Min farmor upplevde kriget som 10-\u00e5ring <\/strong><\/span><\/p>\n

Jag har intervjuat min finskspr\u00e5kiga farmor Liisa som \u00e4r 87 \u00e5r gammal. Hon f\u00f6ddes den 10.4. \u00e5r 1929 i \u00c5bo p\u00e5 von Heidekens barnb\u00f6rdshus. Hon var det sj\u00e4tte barnet i familjen och samtidigt yngst. Hon hade tv\u00e5 \u00e4ldre systrar och tre \u00e4ldre br\u00f6der. Tv\u00e5 av br\u00f6derna dog n\u00e4r de var unga. Hennes mamma jobbade i stadens tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n

\"\"
Tj\u00e4rhovsgatan 12 i \u00c5bo. Min farmors barndomshem. Liisa \u00e4r f\u00f6rsta flickan fr\u00e5n h\u00f6ger.<\/figcaption><\/figure>\n

Familjen bodde i \u00c5bo p\u00e5 Tj\u00e4rhovsgatan 12 A i tv\u00e5 rum och k\u00f6k som dehyrde. Bostaden var i tv\u00e5 v\u00e5ningar. Det var tr\u00e5ngt eftersom de var en stor familj. De m\u00e5ste sova alla tillsammans i samma rum. I k\u00f6ket hade de en ”kokare”, ett sorts spritk\u00f6k. P\u00e5 den tiden fanns det inget kylsk\u00e5p utan de hade maten i en utek\u00e4llare.<\/strong><\/p>\n

En typisk matr\u00e4tt under hennes barndom var potatis och fisk, speciellt str\u00f6mming. Farmors mamma brukade g\u00e5 till torget och k\u00f6pa fisk. L\u00e4ngs Aura \u00e5s strand fanns det \u00e4ppelf\u00f6rs\u00e4ljare. Det fanns inga utl\u00e4ndska frukter till salu p\u00e5 den tiden.<\/strong><\/p>\n

Liisa b\u00f6rjade i Martins skola. P\u00e5 den tiden kallades det f\u00f6r folkskola. Hon ber\u00e4ttar att det var en stor klass p\u00e5 30 elever med bara flickor. Flickor och pojkar var i skilda klasser men p\u00e5 rasterna var alla tillsammans p\u00e5 g\u00e5rden. P\u00e5 rasterna tittade hon p\u00e5 n\u00e4r st\u00f6rre pojkar br\u00e5kade med varandra. Hennes favorit\u00e4mnen i skolan var geografi och gymnastik. P\u00e5 den tiden fanns det redan skolmat. De hade oftast \u00e4rtsoppa och k\u00f6ttsoppa. Farmor ber\u00e4ttar att de fick vinterskor fr\u00e5n skolan.<\/strong><\/p>\n

Efter skolan gick hon och hennes kompisar till Liisas g\u00e5rd och lekte. Det bodde mycket barn i granng\u00e5rdarna. P\u00e5 vintrarna skrinnade de och skidade. Farmor hade egna skidor och skridskor. Skidorna var gamla och lappade. Hon tyckte mycket om att skrinna. Hon ber\u00e4ttar att det fanns mycket sn\u00f6 p\u00e5 vintrarna i \u00c5bo n\u00e4r hon var barn. Gatorna plogades inte, s\u00e5 det betydde att det fanns h\u00f6ga sn\u00f6vallar. <\/strong><\/p>\n

P\u00e5 somrarna gick hon med sina kompisar till Uittamo strand f\u00f6r att simma. De hade med egna sm\u00f6rg\u00e5sar och de k\u00f6pte munkar f\u00f6r 50 penni. De gick \u00f6ver \u00e5krarna, f\u00f6r det fanns inte s\u00e5 m\u00e5nga hus i staden p\u00e5 den tiden. P\u00e5 veckosluten brukade hon ibland fara till Runsala och simma.<\/p>\n

\"\"
Liisa p\u00e5 Uittamo simstrand i \u00c5bo. Hon \u00e4r andra flickan fr\u00e5n v\u00e4nster.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1939 n\u00e4r farmor var 10 \u00e5r blev det krig i Finland<\/strong>. Farmor ber\u00e4ttar att man v\u00e4ntade p\u00e5 flygplanen som skulle bomba staden. D\u00e5 skulle man springa till bombskyddet. H\u00e4lften av husen p\u00e5 Tj\u00e4rhovsgatan brann ner. Farmors hus brann inte. Efter att husen hade brunnit flyttade folk till landsbygden.<\/p>\n

Under vinterkriget gick barnen inte i skolan, utan de m\u00e5ste flytta till landsbygden. Farmor m\u00e5ste flytta till Tarvasjoki, d\u00e4r hon hade sl\u00e4ktingar. Hennes systrar och br\u00f6der var s\u00e5 mycket \u00e4ldre att de blev kvar och jobbade i stan. Farmor fick hj\u00e4lpa till p\u00e5 landet, hon mj\u00f6lkade kor och hj\u00e4lpte till i huset.<\/p>\n

Barnen fick inte \u00e5ka eller g\u00e5 till staden fr\u00e5n landsbygden. Min farmor ber\u00e4ttar ocks\u00e5 att barnen hoppade i sn\u00f6h\u00f6gar, n\u00e4r de h\u00f6rde flygplanen n\u00e4rma sig dem. Farmor var r\u00e4dd f\u00f6r flygplanen. Man fick inte vara ute efter klockan 10 p\u00e5 kv\u00e4llen, det ber\u00f6rde barn och ungdomar som var under 18 \u00e5r. P\u00e5 den tiden fanns det bara lite mat. Barnen \u00e5t det mesta och m\u00e4nniskor dog av sv\u00e4lt.<\/p>\n

Farmor var ett halvt \u00e5r p\u00e5 landet under vinterkriget. Hon kom tillbaka till \u00c5bo p\u00e5 v\u00e5ren 1940. D\u00e5 fick hon b\u00f6rja i Lillheikkil\u00e4 skola. Hon ber\u00e4ttade att det var fattigt i \u00c5bo under krigstiden. Det fanns d\u00e5ligt med mat, f\u00f6r att tyskarna tog all mat. Hennes storebror brukade g\u00e5 runt till andra g\u00e5rdar och fr\u00e5ga efter mat. Farmor ber\u00e4ttar att tyskarna hade ett eget omr\u00e5de i Batterihagen som kallades f\u00f6r ”Lilla Berlin”. Det pratades mycket svenska i \u00c5bo p\u00e5 den tiden<\/strong>.<\/p>\n

\u00c5r 1945 n\u00e4r Liisa var 15 \u00e5r slutade kriget. Efter kriget var folk lyckliga \u00f6ver att kriget var \u00f6ver. Alla \u00f6nskade sig en lyckligare framtid. Farmor blev konfirmerad i Martins kyrka. Efter kriget b\u00f6rjade farmor jobba i kl\u00e4dfabriken R\u00f6nk\u00e4 i \u00c5bo. Hon jobbade \u00f6ver 20 \u00e5r i den fabriken med att sy kl\u00e4der. Farmor ber\u00e4ttar att hon fick brons- och silvermedaljer f\u00f6r sitt goda arbete. D\u00e4r p\u00e5 fabriken tr\u00e4ffade hon ocks\u00e5 min farfar Uolevi. N\u00e4r min pappa f\u00f6ddes slutade hon jobba och b\u00f6rjade sk\u00f6ta barn hemma.<\/p>\n

Min farmor bor \u00e4nnu i sin l\u00e4genhet i \u00c5bo, d\u00e4r hon bott i \u00f6ver 50 \u00e5r.<\/p>\n

Emil P 7d<\/strong><\/span><\/p>\n

\n

D\u00e5 bj\u00f6ds det p\u00e5 fiskleverolja<\/strong><\/span><\/p>\n

Min farmor heter Eija-Liisa Norkonvuo. Hon \u00e4r f\u00f6dd p\u00e5 Heideken i \u00c5bo den 13.3.1943.<\/p>\n

\"\"
Farmor som liten flicka. Eija-Liisa Norkonvuo(Sandell)<\/figcaption><\/figure>\n

Hon b\u00f6rjade sedan sin skolg\u00e5ng i Martin Kansakoulu som 7-\u00e5ring. Efter det fortsatte hon till Turun tytt\u00f6koulu, d\u00e4r det fanns endast flickor. Farmor valde att inte g\u00e5 till gymnasiet, utan gick hellre till Handelsl\u00e4roverket. Efter sin studietid blev farmor en privatf\u00f6retagare och hon \u00e4gde en kosmetik- och skoaff\u00e4r. Dessutom var hon butikschef f\u00f6r butikerna som hette Muotitalo Next och Kuusinen OY.<\/p>\n

I Martin Kansakoulu var farmor i en stor klass med 42 andra elever<\/strong>. Hon ber\u00e4ttade att det var helt annorlunda \u00e4n idag, tallriken m\u00e5ste \u00e4tas tom och dessutom var man tvungen att \u00e4ta en matsked av fiskleverolja efter maten<\/strong>. Farmor sade att det var det \u00e4ckligaste hon n\u00e5gonsin \u00e4tit. D\u00e5 man under lektionen skulle svara m\u00e5ste man f\u00f6rst markera och sedan stiga upp f\u00f6re man sade sitt svar. I Martin Kansakoulu hade farmor tur med att f\u00e5 ha trevliga l\u00e4rare, men i Turun tytt\u00f6koulu hade hon otur. D\u00e4r var l\u00e4rarna j\u00e4ttestr\u00e4nga och disciplinen var h\u00e5rd. Alla flickor hade skoluniform, de fick inte anv\u00e4nda byxor utan endast kjol, och f\u00f6re man steg in i klassen stod man i ett par led och m\u00e5ste niga f\u00f6r l\u00e4raren.<\/strong> Farmor ber\u00e4ttade att skolans rektor \u00e4nd\u00e5 var trevlig och att hon allt emellan\u00e5t h\u00f6ll en liten r\u00f6relsepaus mitt i matematiktimmarna som farmor och de andra flickorna tyckte om (Skolan i r\u00f6relse redan p\u00e5 den tiden?!). P\u00e5 tal om att det var str\u00e4ngt s\u00e5 fick de inte tala med pojkarna, som gick i skola p\u00e5 andra sidan av staketet. N\u00e4stan liksom vi n\u00e4sta sommar, m\u00e5ste farmor samla och pressa v\u00e4xter under sommarlovet f\u00f6r herbariet. De skulle ha 120 v\u00e4xter och kunna allas namn p\u00e5 finska och latin<\/strong>, f\u00f6r efter lovet bed\u00f6mdes och f\u00f6rh\u00f6rdes de alla. N\u00e4r farmor var 12 fick hennes familj hem sin f\u00f6rsta TV, vilket sedan gjorde att alla andra barn i n\u00e4rheten kom till farmor f\u00f6r att se p\u00e5 program. Telefonerna kom senare.<\/p>\n

Farmor s\u00e4ger att livet var enklare men str\u00e4ngare d\u00e5 hon var ung<\/strong>. Hon menar att allting har f\u00f6r\u00e4ndrats. T.ex. att ungdomarnas beteende har blivit s\u00e4mre, mycket svordomar och anv\u00e4ndning av rusmedel, vilket inte var vanligt i hennes barndom. Det f\u00f6rekom inte heller s\u00e5 mycket v\u00e5ld eller mobbning, detta gjorde det mindre farligt att g\u00e5 ensam ute p\u00e5 natten.<\/strong><\/p>\n

Farmor eller \u201cmommi\u201d som vi kallar henne gillar kl\u00e4der, mode och inredning. Hon \u00e4r social och omt\u00e4nksam och har d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger jobbat frivilligt p\u00e5 m\u00e5nga olika platser som t.ex. Paavo Nurmi-stadion som kioskf\u00f6rs\u00e4ljare. Trots kriget som varade d\u00e5 hon var en liten flicka, tycker farmor att hon har haft en trygg och lycklig barndom.<\/p>\n

\u201cOnnellinen el\u00e4m\u00e4 muodostuu sill\u00e4 tavalla kun on avoin ja n\u00f6yr\u00e4, ja ottaa muut huomioon<\/strong>.\u201d<\/p>\n

Wille N 7e<\/strong><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/strong>——————————————————–<\/p>\n

Min morfars ungdom<\/strong><\/span>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong><\/p>\n

Jag har intervjuat min morfar, Christer Nyholm, som f\u00f6ddes \u00e5r 1950. Han b\u00f6rjade skolan \u00e5r 1957 i Topelius folkskola i Helsingfors. Han gick fyra \u00e5r i folkskola och sedan s\u00f6kte han in till ett l\u00e4roverk, Svenska normal lyceum, som var en pojkskola. D\u00e4r gick han \u00e5tta \u00e5r. Christers familjs l\u00e4genhet var bara en bit fr\u00e5n folkskolan, s\u00e5 han promenerade de fyra f\u00f6rsta \u00e5ren till skolan. N\u00e4r han sedan hade kommit in i l\u00e4roverket var skolv\u00e4gen s\u00e5 pass l\u00e5ng att han b\u00f6rjade \u00e5ka med sp\u00e5rvagn eller med buss.<\/p>\n

\"\"
Christer p\u00e5 cykeltur med sin pappa.<\/figcaption><\/figure>\n

P\u00e5 den tiden var skolans l\u00e4rare str\u00e4ngare \u00e4n nuf\u00f6rtiden, t.ex. fick man inte dua l\u00e4rare<\/strong>, utan man m\u00e5ste kalla varje l\u00e4rare f\u00f6r magister. I folkskolan fick man inte s\u00e5 mycket l\u00e4xor men d\u00e4refter i l\u00e4roverket kom det mycket att arbeta med hemma. Skoldagarna var normalt fr\u00e5n \u00e5tta p\u00e5 morgonen till tv\u00e5 p\u00e5 eftermiddagen. P\u00e5 den tiden var ocks\u00e5 l\u00f6rdagen en vanlig skoldag. F\u00f6rst \u00e5r 1965 blev l\u00f6rdagen en vilodag<\/strong>. Man var ocks\u00e5 tvungen att g\u00e5 ut varje rast. I folkskolan fick man allt skolmaterial gratis men i l\u00e4roverket m\u00e5ste man k\u00f6pa det p\u00e5 egen hand. Det var lika med maten. I folkskolan fick man gratis lunch men i l\u00e4roverket m\u00e5ste man betala f\u00f6r den. Christer brukade d\u00e5 ha sm\u00f6rg\u00e5sar med som lunch. Han var i en klass p\u00e5 30 elever i b\u00e5da skolorna. Hans favorit\u00e4mnen var geografi och gymnastik. Han s\u00e4ger att han d\u00e5 inte tyckte v\u00e4rst mycket om matematik men att han har \u00e5ngrat sig, f\u00f6r att matematik \u00e4r viktigt och man beh\u00f6ver det i livet.<\/strong><\/p>\n

Christer hade en familj p\u00e5 sex personer, Mamma-Elsa, Pappa-Bj\u00f6rn och tre systrar. Den tv\u00e5spr\u00e5kiga familjen bodde i ett v\u00e5ningshus i Helsingfors, i Mejlans. Mamman hade sina r\u00f6tter i Imatra och pappan var fr\u00e5n Helsingfors.<\/p>\n

P\u00e5 fritiden spelade Christer fotboll, handboll och p\u00e5 vintern skrann han och \u00e5kte skidor. Han var ocks\u00e5 med i scouterna. F\u00f6re skol\u00e5ldern tillbringade Christer ett par somrar hos kusinerna p\u00e5 \u00c5land. N\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde hem p\u00e5 h\u00f6sten hade han sv\u00e5rt att komma ih\u00e5g finskan<\/strong>. Han var sedan \u00f6ver 10 \u00e5r gammal n\u00e4r han var med sin mamma och sina syskon i Imatra p\u00e5 sommaren. Han var i Imatra oftare \u00e4ven utan sina syskon. Han s\u00e4ger att efter att han kommit tillbaka fr\u00e5n Imatra talade han karelsk dialekt<\/strong>. Tv\u00e5 senare somrar deltog han i en sommarkoloni n\u00e4ra Hang\u00f6 vid namn Breidablick. D\u00e5 var han 13-14 \u00e5r. I kolonin var det 40-50 pojkar. De bodde i tv\u00e5 hus och 6-8 pojkar i varje rum. Christer ber\u00e4ttade att man v\u00e4ckte dem varje morgon klockan 7 och genast n\u00e4r de vaknade sprang de ut till havet f\u00f6r att doppa sig. Under kolonitiderna spelade de fotboll och hade orienteringst\u00e4vlingar. Sedan hade de lunch och middag. De gick och l\u00e4gga sig vid nio tiden. N\u00e5gon g\u00e5ng fick de cykla till Hang\u00f6 som var cirka 20 fr\u00e5n Breidablick.<\/p>\n

Christer hade fyra riktigt bra kompisar. Med dem var han mest ute och spelade olika spel och lekte olika lekar. N\u00e4r morfar hade fyllt 15 b\u00f6rjade han arbeta under sommarloven.<\/p>\n

Viktor 7d<\/span><\/p>\n

\n

Min farfars barndom<\/strong><\/p>\n

Min farfar Ronald R\u00f6nnberg kommer fr\u00e5n Hang\u00f6 och \u00e4r 72 \u00e5r gammal. Jag kunde tyv\u00e4rr inte personligen tr\u00e4ffa honom s\u00e5 jag gjorde intervjun per telefon.<\/p>\n

Ronald \u00e4r f\u00f6dd 26 augusti 1944 i Hang\u00f6. Hans mamma hette Gunhild och hans pappa Alve. Han har \u00e4ven en storasyster som bor i Sverige. Pappan dog d\u00e5 farfar var 2 \u00e5r gammal. Han var sj\u00f6kapten och hans b\u00e5t Gurli f\u00f6rliste utanf\u00f6r Kask\u00f6 \u00e5r 1946<\/strong>. B\u00e5ten k\u00f6rde p\u00e5 en dynamit. Gunhild jobbade i butik och senare efter Alves d\u00f6d b\u00e5de i butik och som servit\u00f6r f\u00f6r att klara livhanken. Familjen bodde i ett egnahemshus i Gunnarstrand i Hang\u00f6, men efter Alves d\u00f6d s\u00e5 var de tvungna att flytta bort fr\u00e5n Gunnarstrand till en mindre bostad.<\/p>\n

Trots att kriget p\u00e5gick i Finland och annanstans i Europa d\u00e5 farfar Ronald f\u00f6ddes, kommer han inte ih\u00e5g n\u00e5gonting av kriget, f\u00f6r han var s\u00e5 liten. Farfars vardag som liten inneh\u00f6ll mycket lek och spring. Han sprang mycket p\u00e5 str\u00e4nderna och i skogarna. I skogarna byggde han \u00e4ven ofta kojor. Han hade m\u00e5nga v\u00e4nner han lekte med.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Farfar b\u00f6rjade skolan som sju\u00e5ring och gick i Hang\u00f6 folkskola. Han ber\u00e4ttade skrattande att hans favorit\u00e4mne i skolan var gymnastik. Han hade ett stort intresse f\u00f6r fotboll och skolan var inte hans favoritplats.<\/strong> Han ber\u00e4ttade vidare att vid den tiden skulle man ha med sig mj\u00f6lk och br\u00f6d till skolan och till skollunch var det ofta gr\u00f6t. Farfar Ronalds favoritmat var<\/strong> r\u00e5gmj\u00f6lsgr\u00f6t<\/strong>. De kunde ha t\u00e4vling om vem som \u00e5t de flesta portionerna. Trots att farfar \u00e5t tio portioner, s\u00e5 vann han inte, f\u00f6r det fanns de som \u00e5t \u00e4nnu mer.<\/p>\n

I Ronalds skola hade man inte skoluniform p\u00e5 den tiden. Skoldagarna var kring sex timmar l\u00e5nga. Ville man svara p\u00e5 en fr\u00e5ga s\u00e5 markerade man och st\u00e4llde sig upp f\u00f6r att svara. Man fick inga sanktioner f\u00f6r fel svar men d\u00e4remot om man betedde sig galet p\u00e5 kvarten, som han kallade rasterna f\u00f6r, s\u00e5 kunde l\u00e4raren ta en i h\u00e5ret. Om man gjorde n\u00e5gonting galet p\u00e5 lektionstid s\u00e5 hamnade man ut fr\u00e5n klassrummet.<\/p>\n

Efter skolans slut s\u00e5 spelade Ronald ofta fotboll och sprang ute i skogen. Man spelade fotboll p\u00e5 hurudan plan som helst tillsammans med grannpojkarna. Farfar hade inga egentliga hush\u00e5llssysslor han beh\u00f6vde hj\u00e4lpa till med d\u00e4rhemma, s\u00e5 det fanns mycket tid f\u00f6r lek och spring.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Farfar Ronald har enbart goda minnen fr\u00e5n sin barndom<\/strong>. Han hade m\u00e5nga v\u00e4nner och han tyckte sj\u00e4lv att man inte hade n\u00e5gra st\u00f6rre problem med livet. Problem och bekymmer uppstod f\u00f6rst senare i livet, sade han avslutningsvis.<\/p>\n

Linus 7e<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I \u00e5k 7 har n\u00e5gra klasser haft som uppgift att intervjua en person (oftast sl\u00e4kting) p\u00e5 60+. Det har varit intressant att f\u00e5 h\u00f6ra om olika episoder i den intervjuades barndom. T.ex. har m\u00e5nga upplevt kriget som barn. Annorlunda har det ocks\u00e5 varit att f\u00e5 h\u00f6ra om hur skolg\u00e5ngen och skolmaten var d\u00e5, varf\u00f6r inte … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dSjuor intervjuar 60+\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":53,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4798],"tags":[],"class_list":["post-628","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/users\/53"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=628"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":667,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628\/revisions\/667"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=628"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=628"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.edu.turku.fi\/stolofsskolan\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=628"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}