Räcker det att ha KiVa?

Ja, bl.a. det frågar sig några elever här nedan.

Mobbning är bland de känsligaste teman vi har att behandla i skolvärlden. Det är också något som lämnat en mängd mycket varierande spår efter sig. Skolorna har i långa tider försökt sig på olika program mot mobbning, där det ena kanske gett bättre resultat än det andra. Det färskaste, mest beprövade och kanske också mest uppskattade är Kiva-skola, som omkring 90 % av alla landets skolor är med i. Också annat, såsom vänelevsverksamhet har rätt länge funnits med och utvecklats till en viktig länk i motarbetandet av trakasserier. De vuxnas roll och ansvar kan inte betonas för mycket. Samtidigt har naturligtvis också skolkamraterna ett ansvar och en mycket central roll, då de vanligen bär på den bästa informationen i många mobbningsfall. Alla insatser mot mobbning ska således välkomnas.

Tidningen Hem och skola har med jämna mellanrum artiklar som berör mobbning. Så även det senaste numret 2/15. Hem och skola är ett verkligt bra medium som underlag för elevdiskussioner och här finner man också lätt stoff för uppsatsteman. Tråkigt att tidningen inte alls alltid når hemmen! Varje förälder borde ha tillgång till en så mångsidig och upplysande tidning. Nu senast hade jag materialbaserad uppsatsskrivning med åk 9 och tidningen som basmaterial. Eleverna var nästan uteslutande av samma åsikt som jag: här fanns många bra artiklar att välja mellan.

Det visade sig att just mobbning är ett tema man gärna skriver om. Eleverna har lätt för att klart och naturligt ta ställning mot allt vad förtryck heter. Elevuppsatserna berömmer också överlag vår skolas insatser med snabba diskreta ageranden i mobbningsfall. Ja, de t.o.m. menar att vi i vår skola dras med rätt liten mängd synlig mobbning; annat kan det vara med nätmobbningen. Ett plock bland texterna presenteras nedan uppbackade av några talande illustrationer.

Kenneth Nygrén

1b sara

Mobbningen verkar minska

”Ännu år 2011 uppgav 11,3% av eleverna att de mobbar andra, medan siffran ifjol hade sjunkit till 6,7%. Samtidigt har de som utsatts för mobbning minskat från 16,5% till 12,8%.” Detta är skrivet i notisen ”Mobbningen minskar” som ingår i Hem&Skola nr2/15. Alla vet att det finns mobbare och sådana som blir utsatta för mobbning. Detta har blivit ett hett samtalsämne, vilket säkert också har gjort så att mobbningen minskar. Skolor har utsett olika ”team” och enskilda personer som skall extra noggrant kolla upp trivseln. Vänelever och dylikt finns i många skolor, ifall de skulle upptäcka något eller om eleverna hellre berättar om mobbning till någon i sin egen ålder. Idén med vänelever och olika team för att motverka mobbning är en otroligt bra metod, eftersom eleverna kan själv delta och alla är medvetna om hur det fungerar. Det som gjorde att jag ville bli vänelev var att de vänelever som jag hade på sjuan var så bra. Speciellt i början av året var det jättebra att ha vänelever, för att de hjälpte oss i klassen att lära känna varandra och att skapa en bra klassanda.

KiVa-skola programmet används i 90% av de finländska grundskolorna för att motverka mobbning. Doktor Virpi Pöyhönen är med i KiVa skola projektet och säger att den minskade mobbningen beror på att atmosfären i skolorna har förbättrats. Attityden som gått att ändra på, har gjort så att det är nästan omöjligt att bli populär genom att mobba andra eller vara elak. Hon säger också att ingen mobbar ensam. Mobbningen minskar när mobbaren inte längre belönas för vad hen gör, säger Pöyhönen. Under min lågstadietid i Sirkkala gjordes anonyma undersökningar med jämna mellanrum, vilket jag tycker att är bra. Det finns nämligen väldigt få som i grupp, eller överhuvud taget kan/vill tala öppet och ärligt om mobbning. Därför tycker jag att dessa anonyma undersökningar är så bra, och de ger säkert ärliga svar på frågor som bör bli besvarade för att lärarna skall kunna hjälpa eleverna att skapa en trygg och trivsam skolmiljö.

KiVa skola föreläsningar och annat program för att förbättra stämningen och trivseln ordnades ibland, och här i S:t Olofsskolan brukar temadagar, läsprojekt och liknande stöda gruppandan i klasserna och i hela skolan.

Om alla skulle vara glada, vänliga, ta hand om varandra och ha mindre fördomar så tror jag att alla skulle må bättre. Färre rykten och sällan sura blickar höjer allas självförtroende, och när man är nöjd med sig själv har man inget behov att få andra att känna sig sämre.

Madde 9B

2.b nadja

 

2.c nadja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mobbning – inget att leka med

Vad är mobbning? Svaret på den frågan är ofta att någon trakasserar en annan flera gånger under en längre tid. Det här är något man lär barn redan i dagis. Tyvärr är saken inte riktigt så simpel, för mobbning kan ha många olika former.

I Finland är mobbning kriminaliserat, men ändå blir elever i skolor och daghem mobbade. Tyvärr slutar inte alls alltid mobbningen när man blivit vuxen, för även på arbetsplatser förekommer mobbning. Mellan vuxna kan mobbningen vara ”mognare” och inte så självklar som små barns mobbning, men det kan ta lika ont.

Mobbningen av en person kan börja redan före skolan. I daghem kan man höra barn säga elaka saker till varandra, eller kanske någon inte låter den andra komma med i leken. Detta kan vara början till mobbning, och måste därför tas på allvar redan då. Ofta säger ”dagistanterna” till, om något sådant händer, men de tar inte hand om det egentliga problemet. Ja, barnet får troligtvis leka med den gången, men de barn som inte ville ha med den tredje har egentligen inte förstått varför de gör fel.

Själv var jag inte ett särskilt snällt barn. Jag känner igen mig när det pratas om att utfrysa någon. Jag var ofta den som kom på lekarna och därmed fick bestämma vem som var med. Det fanns alltid några personer man inte ville leka med, och då sprang man ofta iväg om denna person närmade sig. Redan detta upprepade gånger kan göra ”offret” jätteledsen, men det förstod inte jag. Samma person kanske blev kallad något, och det lät roligt så vi skrattade tillsammans åt det. Detta var redan seriös mobbning, men det förstod jag inte heller. Först när jag såg personen gråta, började jag förstå vad jag själv gjort. Nu är denna person faktiskt en av mina bästa vänner.

Det mobbningsfallet slutade lyckligt, men så går det inte alltid. Det kan vara väldigt svårt att sätta stopp på mobbningen. Det slutar först då mobbaren förstått att den gör fel, och när den inte mera vill vara elak. Det här händer dock inte av sig själv, utan vuxna måste ofta blanda sig i. Någon gång kan vuxna göra mobbningen bara värre, men utan deras inblandning kan det sluta väldigt dåligt.

De flesta skolorna i Finland är med i ett program som heter KiVa – programmet. I varje skola finns det en grupp lärare som jobbar för att få bort mobbningen från skolan, men som Heidi Harju-Luukkainen säger i sin artikel ”KiVa räcker inte” räcker det inte att endast lättvindigt hänvisa till KiVa – programmet, utan alla vuxna har ett ansvar, inte bara KiVa – teamet. ”Som förälder är det bra att försöka få till stånd en dialog i stället för nöja sig med rutinfrågor och svar”, menar Harju-Luukkanen, vilket jag håller med om. Det är väldigt lätt att varje dag fråga samma frågor och svara samma svar. För att få veta hur det på riktigt är, måste man ställa flera frågor och även lyssna ordentligt, så att barnet vet att man bryr sig. Som en ungdom kan det lätt bli så att jag varje dag bara svarar att skoldagen var helt okej.

Globalt sett har finländska skolor det bra. Mobbningen här är inte lika brutal som i t.ex. USA. Där kan eleverna mobba varandra utan att någon säger något. Det har gjorts flera dokumentärer om mobbning i USA, och i ett följer man med en pojke som blir mobbad i skolan. Även om hans föräldrar klagar till skolan över den farliga skolbussresan där deras son blir strypt och knuffad, svarar skolan bara med att barn är barn, och att de inte kan något åt att bussresan är så farlig. Det här är en orsak varför jag är glad att jag bor i Finland och går i en finländsk skola. För att all mobbning i en skola skall utrotas måste alla ta saken väldigt seriöst, och hjälpa till. Lärarna är inte de enda ansvariga, utan lika mycket är eleverna ansvariga för att uppehålla en bra stämning i skolan!

Alina Drake 9c

4 a åke

Tecknare: Åke Laurén

 

 

Kiva att vi har KiVa

Så efter att ha läst artikeln ”Kiva räcker inte” skriven av Heidi Harju-Luukkainen som är förbundsordförande i Hem och skola inställer sig ett antal tankar. Artikeln behandlar huvudsakligen ämnet mobbning och hur mycket arbete som krävs för att avbryta och förebygga mobbning.

Jag ska försöka definiera mobbning före jag börjar se på orsakerna till problemet. Vi kan börja med att se på ordet retning, eftersom det har samma grundidé som mobbning men på ett mera lättbeskrivet sätt. Att bli retad är att bli utstängd från en grupp, att bli utfryst eller ständigt få höra något man inte vill höra. Att förklara denna utstängning och orsakerna till den är däremot ganska svårt. Retsamt beteende har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Fastän vi tror att mobbning bara förekommer inom människosläktet, så tar vi fel! Mobbning finns bland nästan alla djursläkten och är ett sätt att bli av med de ”svaga ”och de som inte klarar av att leva ensamma i naturen eller såna som inte har kunskap om överlevnad. Alltså ett sätt att lämna bort just de svaga, kanske också avvikande.

Men eftersom människan eller homo sapiens sapiens borde vara mera utvecklad gör det att vi borde kunna tänka bättre på omgivningen. Denna utveckling av vår hjärna möjliggör att vi kan skriva, bygga och göra mekaniska under. Men så utvecklas även den mörka sidan i vår hjärna som kan påvisas genom att studera antalet psykopater och sadister inom människosläktet. Slutsatsen är alltså att psykisk utfrysning som människan utövar är lite som djurens men antagligen mera planlagd och också värre. Som Heidi skriver i artikeln ”Om vi vuxna kring den mobbade har viljan och kompetensen så kan denna onda cykel brytas”. Med detta menar hon antagligen att mobbningen kanske börjar i skolan men ändå artar sig hemma, då föräldrarna påpekar negativa saker om den unga eleven. Med detta vill jag få fram att Kiva- projektet borde utövas även hemma och inte bara i skolan. Låt mig även påpeka att det är en bra idé att sätta med en elev som kanske skulle kunna skvallrar lite om vem som blir mobbad, det är kanske lite lättare för den mobbade att godkänna att ens kompis har anmält det istället för att alla föräldrarna börjar dra underliga slutsatser.

Jocke

Nätmobbning

Nätmobbning är en form av mobbning som förekommer alldeles för mycket i dagens samhälle. Det finns många organisationer runt om i världen som kämpar för att få ett slut på nätmobbningen.

Internet används dagligen runt om i världen av människor i alla olika åldrar. Här får man lättast uppdateringar om händelser i världen och man kan dessutom smidigt hålla kontakt med släkt och vänner från andra världsdelar. På nätet finns det även många sociala medier som t.ex. Instagram, Facebook och Ask.fm. Dessa sociala medier används nästan dagligen av de flesta ungdomar.

Mobbning är något som lätt får sin början på nätet. Eftersom man oftast kan vara anonym är det lättare att säga rakt ut vad man tycker och tänker. I den riktiga världen ansikte mot ansikte brukar man inte vara lika modig. Dessutom går man inte rakt fram till vem som helst på stan och säger att den t.ex. är ful. På nätet kan du skriva vad som helst till vem som helst. De personer som utsätts mest för nätmobbning och näthat är kända människor och människor som lyckats i livet. De ställen på nätet där mobbning förekommer mest är KIK, Ask.fm och spelvärlden. KIK är en app där man kan chatta med vem som helst. Ask.fm är en annan där man kan ställa anonyma frågor åt vem som helst. I spelvärlden kan man spela live med webbkamera så att vem som helst kan se på. Dessutom finns det en chatt vid alla live sändningar där elaka kommentarer ofta förekommer. Hur man spelar osv. har alla olika åsikter om och därför kan det ofta bli ”krig” i kommentarsfältet. Hot och utpressning kan även förekomma. Alla bilder man lägger ut på internet kan vem som helst komma åt. Bilderna kan redigeras på många olika sätt och sedan läggas ut på internet som helt annorlunda.

Det positiva med internet är att man t.ex. kan ställa anonyma frågor angående sexualitet, kroppen och problem som man kanske inte vågar berätta för någon vuxen om. Man startar även organisationer mot näthat på nätet. Dessa organisationer kämpar mot näthatet på många olika sätt, t.ex. genom att anmäla eller blockera människor som skriver fula eller kränkande kommentarer dvs. just näthat. I Sverige finns det ett program som heter Trolljägarna som söker upp människor som skrivit fula kommentarer. Programledaren tar reda på var ”näthataren” kommer att befinna sig och vid vilken tidpunkt. Programledaren möter ”näthataren” ansikte mot ansikte och tar reda på varför hen gjort som hen gjort. För det mesta avlägsnar sig ”näthataren” skamsen från platsen, vissa ber om ursäkt. Bevis på vad ”näthataren” skrivit tas även med.

Det många forskare säger är att vuxna direkt måste ta tag i nätmobbningen. Mobbningen blir snabbare hetsig på nätet än i verkligheten. ”Näthataren” kan lätt ta kontakt via sociala medier, eftersom det finns så många olika. I värsta fall tas det inte bara kontakt på ett socialt medium, utan på fler. Barnen vågar inte för det mesta berätta för sina föräldrar om mobbningen, eftersom de tror att de vuxna inte kan hjälpa. Barnen försöker istället själva lösa det på egenhand, vilket för det mesta bara gör mobbningen värre.

Min egen åsikt om mobbning och speciellt nätmobbning är att det absolut är fel. Det borde finnas mer ”skydd” på nätet. Jag förstår absolut inte dom som mobbar på nätet. Varför skall man slösa bort sin tid på att skriva en elak kommentar? Vad vinner man på det?  Ingenting! De flesta ”näthatarna” gör vad de gör p.g.a. att de själva mår psykiskt dåligt.  Det finns så många utsatta som begår självmord p.g.a. just nätmobbning. Minst en per år här hos oss, vilket är helt fruktansvärt.

Alla människor borde tänka efter vad dom skriver. Allting lämnar oförglömliga spår…

Jenny Isaksson 9B

5 b jenny

Tecknare: Jenny Engström

KeN